Skrämmande utveckling i välfärdsdebatten
Den svenska privata välfärdssektorn har fördubblats sedan
2006. Inom den privata vården sysselsätts idag 122 000 och inom skolan
drygt 33 000. Utvecklingen tog fart i början av 90-talet, fortsatte under
socialdemokratisk fana och accelererade med 2009 års lag om valfrihet.
Inför höstens val uttrycker sig alltfler partier i allt
radikalare termer. Samtliga rödgröna har markerat tufft mot privatintressen
inom välfärden, från vänsterns totalförbud till MP:s och S kraftfulla
begränsningar. När Magdalena Andersson, som tuffat till sig påtagligt, uttalar
sig om de privata inslagen finns anledning att rygga. Andersson säger sig absolut
inte se nåt egenvärde med privata företag i vår gemensamma välfärd. Därmed får
man också förmoda att hon heller inte ser några hinder mot en
återmonopolisering. Något sådant vore dock förödande, inte bara för alla de
anställda och deras arbetsgivare, utan också för oss medborgare. Den mångfald
som följt med valfrihetsreformerna har nämligen tillfört såväl nytt kapital som
nya kompletterande alternativ, alternativ som aldrig kommit till stånd på en
monopolmarknad.
Mer kapital, nya idéer och nya innovationer är helt
avgörande för vår framtida välfärd. Magdalena Anderssons syn på saken är i det perspektivet
rent skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar