Romson är en ovärdig folkrepresentant

Barnsligt och ovärdigt.

Representativ demokrati innebär att folket via val röstar fram de personer som det anser mest lämpade att representera dem och styra landet. I de demokratiska valen röstar vi fram 349 sådana representanter, som sedan har den ärofyllda uppgiften att företräda demokratin.

För att systemet och, i förlängningen, demokratin ska fungera krävs ömsesidig respekt, mot individ och gentemot det faktum att vi hyser olika åsikter. Utan tillbörlig respekt tystas debatten och demokratin blir vatten värd. I senaste valet röstade dock drygt 13 procent av folket fel, vilket innebar att icke önskvärda sverigedemokrater fick tillsätta 49 av de totala 349 riksdagsplatserna. Men istället för att respektera folkets val och möta meningsmotståndarna med argument har många tagit till odemokratiska och inte sällan rent barnsliga metoder.

Miljöminister och vice statsminister Åsa Romson tog till båda metoderna i senaste partiledardebatten. Genom att vägra skaka hand med den folkvalde Jimmie Åkesson kan Romson inte betraktas som annat än en ovärdig folkrepresentant.

Tillit bygger detta land

Tar vi i hand på det?

Sverige sägs ibland vara humlan som flyger, trots att den egentligen inte kan. Andra talar om den svenska modellen och en tredje om ett ”system” som ingen riktigt förmått att förklara. Vi må vara relativt unika i den bemärkelse att vi stretar på och utan vidare kverulans betalar bland de högsta skatterna i världen. Det intressanta är varför.

I Sverige, övriga Norden och i några av de nordligare kontinentaleuropeiska länderna hyser medborgaren stor tilltro till stat, myndighet och liknande institutioner. Vi litar också på varandra, även på dem som inte råkar tillhöra just vår familj, släkt eller nära bekantskapskrets. Detta innebär samtidigt att vi anförtror våra pengar till för oss okända med en förväntan om att de ska hanteras såsom utlovats. Mindre lyckosamma är de nationer vars folk misstror inte bara varandra utan även stat och dess förgreningar. Där är egen härd den enda som är guld värd. Där frodas korruption och skatter undanhålls och rik blir framförallt den som luras mest. En sådan mylla saknar alla attribut för en frodig och stabil samhällskonstruktion.

Denna i Sverige institutionaliserade tillit är inget vi kan ta för givet utan måste stridas för, varje dag och i alla sammanhang. Vi alla, och inte minst våra folkvalda eller näringsliv, fackrepresentanter och myndighetsföreträdare, bär det tunga ansvaret att förvalta tillitens arv. För utan tillit vacklar även det mest stabila korthuset.