Oförsvarligt

Bekymrade med all rätt

Svenskarna är inte särskilt oroliga över rikets säkerhet, trygga i förvissningen om att NATO ändå kommer till undsättning vid konflikt. Närmare hälften är förvissade om det. Bland NATO-motståndarna är de ännu säkrare, där sex av tio tror på NATO:s hjälp.

NATO-chefen Jens Stoltenberg är lika tydlig som svenskarna är säkra om motsatsen, bara medlemsländer har några garantier. För partnerländer som Sverige blir det en fråga om värderingar i varje given situation. Inga garantier utan medlemskap alltså. Samtidigt som detta står klart lappar och lagar försvarsministern med alla andra tänkbara samarbeten vid sidan av NATO. Allt för att hans parti ska kunna upprätthålla någon form av trovärdighet utan att behöva lämna sin heliga alliansfria linje. Försvarsministern har samtidigt att stångas med sin egen utrikesminister, som är pacifist och inte kan se någon hotbild. Svenskarna litar alltså blint på NATO, NATO lovar inget, försvarsministern lappar och lagar, utrikesministern fnyser åt allt och statsministern slår stolt fast den svenska alliansfriheten.

Det enda vi vet idag är att vår försvarsförmåga är ytterst begränsad och att någon eventuellt, kanske NATO, skulle ställa upp om det krisade. Regeringens hanterande av rikets säkerhet är oförsvarbart och bedrägligt. Särskilt som den innerst inne vet att NATO är den enda garanti vi har.

Besinna er allians

Stefan Löfvens värsta sommarplåga

Mycket till sommarlov blev det inte i Rosenbad i år. Transportstyrelsens valhänta hantering av skyddsvärda personuppgifter har abrupt tvingat regeringen upp ur hängmattorna.

Det råder väl inga tvivel om att en rad grava fel begåtts, inte minst av Transportstyrelsens förra ledning men likaledes av Löfvens ministär. Uppgifter om att information lämnats över i strid med lag fanns bevisligen hos åtminstone Anders Ygeman redan tidigt 2016. Något senare kom den även Peter Hultqvist till del. Chefen, Stefan Löfven, fick dock inget veta vare sig av Ygeman, Hultqvist eller av någon annan. Haveriet visar framförallt vilken röra som tycks råda på regeringskansliet, men också att denna röra kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Ygeman och Hultqvist ansvarar för dessa frågor men ytterst givetvis statsministern själv.

Att mot denna bakgrund väcka misstroendeförklaring mot tre av Löfvens ministrar, som i förlängningen sannolikt leder till regeringskris, är dock obetänksamt. Besinning, KU-förhör och eftertanke efterfrågas istället. För innan Löfven skickas ur Rosenbad måste alliansen först ha en plan för att kunna ta över. Har den det?