Besinna er allians

Stefan Löfvens värsta sommarplåga

Mycket till sommarlov blev det inte i Rosenbad i år. Transportstyrelsens valhänta hantering av skyddsvärda personuppgifter har abrupt tvingat regeringen upp ur hängmattorna.

Det råder väl inga tvivel om att en rad grava fel begåtts, inte minst av Transportstyrelsens förra ledning men likaledes av Löfvens ministär. Uppgifter om att information lämnats över i strid med lag fanns bevisligen hos åtminstone Anders Ygeman redan tidigt 2016. Något senare kom den även Peter Hultqvist till del. Chefen, Stefan Löfven, fick dock inget veta vare sig av Ygeman, Hultqvist eller av någon annan. Haveriet visar framförallt vilken röra som tycks råda på regeringskansliet, men också att denna röra kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Ygeman och Hultqvist ansvarar för dessa frågor men ytterst givetvis statsministern själv.

Att mot denna bakgrund väcka misstroendeförklaring mot tre av Löfvens ministrar, som i förlängningen sannolikt leder till regeringskris, är dock obetänksamt. Besinning, KU-förhör och eftertanke efterfrågas istället. För innan Löfven skickas ur Rosenbad måste alliansen först ha en plan för att kunna ta över. Har den det?

Sent omsider har syndaren vaknat

Trött och resignerad infrastrukturminister

Det var en trött och närmast resignerad infrastrukturminister som i veckan fick försvara regeringens senaste migrationspolitiska initiativ. Från och med 21 december är tanken att samtliga tåg- och busspassagerare över Öresundsbron ska ID-kontrolleras. Och ovanpå det ska regeringen ges möjlighet att stänga hela bron för vägtrafik.

Efter att konsekvent och övertygande ha proklamerat att asylrätten ska värnas och upprätthållas vänder regeringen nu på en femöring. Panikåtgärderna, som i princip stänger Sverige gränser, innebär ett rejält underbetyg åt både nuvarande och den förra regeringen. Ingen har bättre kunskaper om landets tillstånd och utmaningar än landets politiska ledning. I Sverige litar vi i allmänhet dessutom på vad de säger. Den akuta situation vi nu ser har inte uppkommit över natten utan är resultatet av en längre tids utveckling. Ingen politiker har dock adresserat frågan riktigt utan istället övertygande förnekat de utmaningar som Sveriges oproportionerliga flyktingmottagande uppenbarligen innebär. 

Politisk naivitet och förnekelse har lett till en situation där alla dörrar dramatiskt smälls igen, för både asylsökande och näringsidkare. Alltför sent omsider har våra politiska syndare vaknat.