Vårdvalet är här för att stanna

Så fick Jonas Sjöstedt åter hoppa jämfota av glädje. Först de framgångsrika förhandlingarna om vinstbegränsningar i välfärden och nu Riksrevisionens kritik av vårdvalet. Inget parti är så besjälat av att inskränka medborgarens friheter som Sjöstedts vänsterparti.

Riksrevisionens rapport var på många sätt graverande och belyste med tydlighet reformens brister. Att de sjukaste och mest vårdbehövande i viss mån trängts undan till förmån för patienter med lindrigare åkommor är givetvis inte okej. Många landsting har valt modeller där antalet besök premierats snarare än att söka en där vård ges efter behov och utifrån vårdtyngd. Sådana modeller måste modifieras för att vårdvalet ska bli rättvist och jämlikt. Samtidigt konstaterar denna rapport, precis som tidigare rapporter gjort, att antalet vårdcentraler ökat och det idag är mycket lättare att få tid inom primärvården. Vidare, vilket kanske är viktigast av allt, vet vi utifrån medborgarundersökningar att vi överlag är mycket nöjda med att själva få välja våra vårdgivare.

Riksdagens mandatfördelning talar för att vårdvalet är här för att stanna, något som lär dämpa Sjöstedts goda humör men å andra sidan glädja de allra flesta av oss andra.

Lägre skatt, fler i arbete och ökade intäkter

När socialdemokrater, vänster- och miljöpartister upprepar sitt mantra om hur det lånas för att sänka skatter bör vissa väsentligheter hållas i åtanke. För det första, skatteintäkterna har ökat sedan Alliansens tillträde. Trots att skattetrycket, mätt som andel av BNP, minskat från 49 till 44 procent så har de årliga skatteintäkterna ökat med närmare 200 miljarder (sedan 2004).  Samtidigt har statsskulden minskat med drygt 7 procent mellan 2006 och 2013. Magdalena Andersson lyfter gärna fram hur många miljoner som regeringen lånar varje dag för att finansiera sina skattesänkningar. Effektiv retorik, men definitivt mot bättre vetande.

Sänkta skattesatser syftar till att förbättra ekonomins funktionssätt och skapa en högre tillväxt. Därför sänker nu många länder i vår krisande omvärld sina skatter just för att effektivisera sina ekonomier. En högre tillväxt betyder oftast ökade skatteintäkter. På motsvarande sätt kan man säga att en högre skattesats inte nödvändigtvis innebär ökade skatteintäkter om det medför att skattebasen eroderar. Exempelvis höjs skatter med syfte att minska skattebasen, såsom för tobak, alkohol och koldioxidutsläpp. Exempel på hur skattesänkningar ger ökad effektivitet och större skatteunderlag är bland annat de jobbskatteavdrag som genomförts samt de avdrag som medges för Rut-tjänster. Jobbskatteavdragen beräknas av bland andra Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen och Finanspolitiska Rådet ha ökat den varaktiga sysselsättningen med 120 000 personer. Rut-avdraget har gett drygt 11 000 nya heltidstjänster. Genom att stimulera till arbete ökas arbetsutbudet samtidigt som lägre skatterelaterade kostnader för att köpa tjänster ökar efterfrågan. Kort sagt, fler kommer i arbete och fler betalar skatt.

S, V och Mp går alla till val på mer eller mindre höjda skatter. Skatterna ska betala för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och andra offentliga åtaganden. Kostnaden för detta kommer bli dubbel, dels ett kraftigt skattebortfall och dels helt nya utgiftsposter.

http://rasmusliberal.com/2014/09/02/halen-i-magdalena-anderssons-resonemang/