Dyrköpta röster

Dyrköpta väljare

Socialdemokraterna är beredda att betala dyrt för barnfamiljernas röst. Av den nyligen avtäckta höstbudgeten framgår att 3,5 miljarder ska spenderas på ytterligare välbetalda föräldradagar. Det är mer än vad som sammantaget satsas mot brottslighet och nära nog i paritet med samtliga satsningar på miljö- och klimatområdet. Som enskild post är den näst störst och klart tyngre än posterna för såväl äldreomsorg som statsbidrag till kommunerna. 

Denna så kallade familjevecka kommer ge föräldrar till barn i åldrarna fyra till 16 år ytterligare tre betalda ledighetsdagar, fria för uttag efter behag. Det kan vid en första anblick te sig sympatiskt att erbjuda pressade föräldrar mer tid med sina barn. Redan vid närmare eftertanke är det dock både dyrt och faktiskt idiotiskt. Av regeringens eget budgetunderlag framgår att den ytterligare ledigheten kommer medföra ett produktionsbortfall motsvarande 17 miljarder, eller ca 8 miljarder i utebliven skatt. Detta samtidigt som vård, omsorg och välfärdsyrken i stort skriker efter kompetens. Att pussla ihop schemat för de pressade kollegor som stretar på kommer bli än mer delikat och garanterat innebära ytterligare stress och i förlängning sjukskrivningar. Det kommer således främst bli kvarvarande kollegor som får betala för Socialdemokraternas föräldraflört, i reda pengar och med sin hälsa. Man kan därtill fråga sig om det verkligen är ytterligare ledighet som är kuren för stressade föräldrar, när vi redan har kanske världens mest generösa föräldraledighet och semesterlagstiftning. 

Det är inte svårt att se vad S vill uppnå med sin fluffiga familjevecka. Men de föräldraröster man söker vinna är dyrköpta, både monetärt men sannolikt också rent hälsomässigt.

Omyndig på äldre dar

Tyst, här bestämmer jag

I takt med ökat välstånd, sundare livsstil och bättre sjukvård blir vi allt äldre. 70 är det nya 50 osv. Och det är inte bara våra kroppar som håller längre utan även våra knoppar. Pensionären idag har därför helt andra krav och förväntningar än sitt dito för 30 år sedan. Detta blundar Socialdemokraterna för när de målmedvetet arbetar för att begränsa äldres valfrihet.

I Sverige lever vi våra liv fulla av valmöjligheter. Det börjar i förskolan och fortsätter sedan med skola, gymnasium, yrkes- eller högskola, pensionsförvaltare, vårdcentral, tandläkare osv. Valfrihet är något vi lärt oss ta för givet i vårt fria och öppna samhälle. Rätten att själv välja, välja bort eller avstå ett val, snarare än att en politiker eller tjänsteman gör det åt oss, är en fråga om värdighet. Socialdemokraternas senaste giv i välfärdsfrågan är att ge kommuner veto mot nyetableringar av äldreboenden. Innebörden är att partiet anser lokalpolitiker och kommunala tjänstemän bättre skickade att välja boendeplats åt den äldre än denne själv eller någon närstående. 

Detta är en verklighetsfrämmande idé återvunnen från socialismens rostiga skrothög. En idé som inte bara minskar mångfalden och tillgången till äldreomsorg utan också omyndigförklarar pigga och fullt kapabla människor. Till er pigga åldringar – förena eder mot detta förmyndande angrepp.

Inte konsument men medborgare

Dags att ta mössan snällt i hand och ställa
sig sist i kön.

Under kommande fyra år tyder allt på att vi kommer få vänja oss av med en hel del frihet. Först på tur att avskaffas står sannolikt vårdvalet, tätt följt av Lagen om valfrihet.

Genom återmonopolisering av vård och äldreomsorg lovar den nya regeringen att återställa till det som varit och ta tillbaka allt det goda som tagits ifrån oss under de senaste åtta svåra åren. Man slår fast att välfärdens verksamheter inte är en marknad och att vi är medborgare, inte konsumenter. Med detta sagt kvarstår endast monopolets saliggörande väg och för oss underdåniga medborgare att vacker gå dit politiken pekar. Valfriheten har inneburit att människor har valt fel, regeringens svar blir då att avskaffa valfriheten. Ett antal nya friska skattemiljarder lovar dock bättring, så varför sörja?

Förresten, konsumerar, väljer, vrakar och utvärderar gör vi dagligen, samtidigt som vi är medborgare. Och tänk, kombinationen verkar fungera alldeles utmärkt.

För anständighetens skull

Först 2008 började Sverige mäta kvalitén inom äldreomsorgen. Dessförinnan visste ingen, vare sig brukare eller utförare, hur verksamheten upplevdes. Tidigare fanns i och för sig heller ingen anledning till att mäta kvalité, eftersom man ändå inte kunde byta bort det dåliga.

Sedan 2008 tillfrågas i varje fall de äldre hur de upplever omsorgen, resultaten sammanfattas sedan i en nationell brukarundersökning. Svaren och utvärderingen samlas därefter i ett kvalitetsregister vilket tjänar som underlag vid val av utförare. Registret uppenbarar även eventuella brister för utföraren som då kan korrigera det som brister. Dessa samlade kunskaper, tillsammans med brukarens fria val, utmanar varje utförare och tvingar fram bättring. Vidare, och all skrämselpropaganda till trots, Sverige är världens bästa land att åldras i. Detta visar bl a de internationellt erkända jämförelsestudierna Active Ageing Index och Help Age International, där den förra studien genomförs på uppdrag av EU-kommissionen. Vidare visar OECD:s Review of Health Care Quality att Sverige lägger näst mest resurser på äldreomsorgen inom hela OECD samt att vi har högst andel personal i förhållande till andel äldre.

En anständig och saklig debatt måste utgå ifrån fakta och verklighet, i annat fall fattas sannolikt felaktiga beslut vilket både drabbar samhälle och individ. Verkligheten visar att Sverige har en mycket god äldreomsorg, som nu också har verktyg för att bli ännu bättre.

http://www1.unece.org/stat/platform/display/AAI/Final+Results+for+EU27+Member+States

http://www.helpage.org/global-agewatch/data/global-rankings-table/

http://www.oecd.org/health/sweden-has-excellent-health-care-but-must-improve-care-co-ordination.htm

Valfrihet – inte bara en mänsklig rättighet

I en nyligen presenterad rapport från Expertgruppen i offentlig ekonomi (ESO) slås band annat fast att det tidigare offentliga monopolet inom äldreomsorgen ledde till ett likriktat utbud och en försvagad ställning för de äldre. Enligt rapporten är de äldre ungefär lika nöjd med de privata utförarna som de offentliga men däremot starkt positiva till möjligheten att välja utförare.

Brukarval har förutsättningar att ge en kvalitetsdriven marknad eftersom brukarna själva väljer respektive väljer bort dem som faller eller inte faller i smaken. För att systemet ska fungera understryker dock rapportförfattarna vikten av riktiga incitament, tillsyn och kontroll. Rätt incitament och tillsyn, som premierar god omsorg, hög kvalitet och långsiktighet avlägsnar de oseriösa och erbjuder vinstmöjligheter endast till dem som förtjänar det. I ett välutformat marknadssystem har vinsten en kvalitetssäkrande funktion samt skapar utrymme för investeringar. ESO slår slutligen fast att en valfrihetsmodell med såväl vinstsyftande, ideella som kommunala utförare ger bäst kvalitet för pengarna.

Utan att ens beröra det mest elementära, det vill säga att det är en mänsklig rättighet att själv få välja, konstaterar alltså ESO att vinster och valfrihet även gagnar kvalitet och ekonomi.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-kan-aldreomsorgen-utvecklas_3287366.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140223
http://hansaberg.wordpress.com/category/aldreomsorg/

Omyndig på äldreboendet

Från 18 års ålder anses vi mogna nog att fatta våra egna beslut i livet, små som stora. Genom de tusentals beslut vi fattar under livets gång och genom de val vi gör, utformar vi själva våra liv helt efter eget huvud.

På ålderns höst avskaffas dock valfrihetens privilegium. Att välja mellan äldreboenden eller hemtjänst är gudskelov en realitet för de flesta men ungefär där är det stop. I rättvisans namn och under paroller som att ingen ska få köpa sig före, förbjudes den som voro beredd att själv betala för sig. Efter ett långt liv fyllt av egna val är det plötsligt inte längre möjligt att välja, ens mellan laxgryta och ärtsoppa. I mina ögon är detta högst kontroversiellt, och omänskligt. Det är dessutom samhällsekonomiskt förkastligt. En större grad av egenfinansiering från dem som önskar innebär mer resurser samtidigt som den offentliga omsorgen avlastas. Fler aktörer med nya idéer tillkommer och nya innovationer kan sprida sig inom hela sektorn.

Det är inte konstigt att folk oroar sig inför ålderdomen. Som omyndig är du utelämnad åt andras välvilja och andras beslut, som kanske inte alls korresponderar med din egen uppfattning. Hur rimligt är det?

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/offentlig-finansiering-leder-till-ransonerad-valfard_8995242.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140216

Välfärdsdebatten är full av fabler

Tonen blir allt aggressivare i välfärdsdebatten vilket tyvärr också innebär att argumenten blir allt osakligare. Ju längre vänsterut på politikerskalan som man hamnar desto vulgärare blir argumenten. Inte sällan tillåts rena lögner att sippra igenom och tillåtas bli sanningar.

Ett av de allra populäraste slagträna har Carema Care AB blivit efter DN:s granskning av äldreboendet Koppargården. Tidningen radade upp missförhållanden och hävdade med emfas att t.o.m. blöjor vägdes för att spara pengar. Det sista, förhoppningsvis, mot bättre vetande eftersom blöjvägning är en beprövad metod för att kontrollera eventuella läckage att åtgärda. I svallvågorna efter granskningen tilläts sedan inga nyanserande inlägg i debatten. Inte ens det faktum att de politiskt oberoende granskarna Dagens Samhälle (SKL:s egna tidning) såväl som Kommunals egen utredare, Hans Kilsved, sedan konstaterat att DN:s granskning var både onyanserad och rent utav felaktig togs notis till. Mediedrevet var då för starkt.

Hans Kilsved kommenterade själv sin granskning och den debatt som följde på DN:s reportage enligt följande. Mediernas sätt att hantera Koppargården hade allvarliga brister. Det är skandalöst att blöjvägningen fortfarande finns kvar som inslag i bilden av vanvård. Kilsved menar vidare att bilden av vanvård är felaktig då det i själva verket handlade om ett antal incidenter och risk för vanvård. Enligt Kilsved var det tydligt att någon ville trycka dit Carema. En senare granskning som Dagens Samhälle gjort av Koppargården visar dessutom att förhållandena snarare var sämre när kommunen drev hemmet och återigen försämrades när de åter tog över efter Carema.

Det måste också framhållas att några miljardvinster som påstås utgå till förnäma riskkapitalister i skatteparadis inte existerar. Bl. a. har Carema Care AB gjort svindlande rörelseförluster de senaste åren med dryga 74 mkr 2012, 20 mkr 2011 och 16 mkr för det brutna räkenskapsåret 2010/2011.

Det är sorgligt och ytterst olämpligt att rykten, osanningar och ibland rena fabler tillåts tjäna som utgångspunkter i en för framtidens Sverige så angelägen fråga. Vill vi verkligen ha en så låg nivå i svensk debatt? Och vill vi verkligen att viktiga politiska beslut fattas utifrån rykten och osanningar?

 http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunals-egen-utredare-%E2%80%9Dcarema-oskyldigt-anklagat%E2%80%9D-4674