Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.

Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/foretagande-ska-inte-bara-vara-for-rika_3831908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140823

Valfrihet – inte bara en mänsklig rättighet

I en nyligen presenterad rapport från Expertgruppen i offentlig ekonomi (ESO) slås band annat fast att det tidigare offentliga monopolet inom äldreomsorgen ledde till ett likriktat utbud och en försvagad ställning för de äldre. Enligt rapporten är de äldre ungefär lika nöjd med de privata utförarna som de offentliga men däremot starkt positiva till möjligheten att välja utförare.

Brukarval har förutsättningar att ge en kvalitetsdriven marknad eftersom brukarna själva väljer respektive väljer bort dem som faller eller inte faller i smaken. För att systemet ska fungera understryker dock rapportförfattarna vikten av riktiga incitament, tillsyn och kontroll. Rätt incitament och tillsyn, som premierar god omsorg, hög kvalitet och långsiktighet avlägsnar de oseriösa och erbjuder vinstmöjligheter endast till dem som förtjänar det. I ett välutformat marknadssystem har vinsten en kvalitetssäkrande funktion samt skapar utrymme för investeringar. ESO slår slutligen fast att en valfrihetsmodell med såväl vinstsyftande, ideella som kommunala utförare ger bäst kvalitet för pengarna.

Utan att ens beröra det mest elementära, det vill säga att det är en mänsklig rättighet att själv få välja, konstaterar alltså ESO att vinster och valfrihet även gagnar kvalitet och ekonomi.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-kan-aldreomsorgen-utvecklas_3287366.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140223
http://hansaberg.wordpress.com/category/aldreomsorg/

Föräldraförsäkringen, kvinnofälla eller ej

Att angripa något så heligt som rätten till föräldrapenning, och då särskilt invandrares rätt därtill, är vågat. Vår tidigare integrationsminister Nyamko Sabuni har vågat ta det steget och backas nu upp av den alltid lika mångordiga Maud Olofsson.

En invandrad småbarnsförälder har rätt till samma antal betalda föräldradagar som hon skulle haft om knatten fötts i Sverige. Detta innebär att fulla föräldadagar erhålls oavsett barnets ålder. Detta, menar Sabuni och Olofsson, får invandrarkvinnor att stanna hemma med barnen istället för att aktivt integrera sig i det svenska samhället. En i den svenska debatten klassisk kvinnofälla således.

När Sabuni förde fram sina tankar var hon något av en pionjär. Nu har hon dock fått tung uppbackning av bl a en färsk ESO-rapport som pekar på föräldraförsäkringens inlåsningseffekter för invandrade kvinnor. Tidigare rapporter stödjer också tesen i det att Sverige är bland de sämre på att integrera invandrare, och då i synnerhet kvinnliga invandrare, på arbetsmarknaden.

Frågan har dock fler dimensioner utöver den om eventuella inlåsningseffekter och försäkringen som en kvinnofälla. I många av de kulturer varifrån dessa kvinnor invandrar är familjen och inte yrkeskarriären det viktigaste. Kvinnor med denna syn betraktar sig knappast som vare sig inlåsta eller som fast i någon fälla.

Oavsett den beteckning man väljer att åsätta fenomenet så kvarstår faktum att mängder av invandrarkvinnor inte kommer in i det svenska samhället och än mindre ut på arbetsmarknaden. Och detta kan inte tolereras, vare sig ur ett mänskligt eller nationalekonomiskt perspektiv. ESO-rapportens slutsatser och Sabunis och Olofssons förslag om en noggrann utredning av föräldraförsäkringen bör därför efterföljas.