Att angripa något så heligt som rätten till föräldrapenning, och då särskilt invandrares rätt därtill, är vågat. Vår tidigare integrationsminister Nyamko Sabuni har vågat ta det steget och backas nu upp av den alltid lika mångordiga Maud Olofsson.
En invandrad småbarnsförälder har rätt till samma antal betalda föräldradagar som hon skulle haft om knatten fötts i Sverige. Detta innebär att fulla föräldadagar erhålls oavsett barnets ålder. Detta, menar Sabuni och Olofsson, får invandrarkvinnor att stanna hemma med barnen istället för att aktivt integrera sig i det svenska samhället. En i den svenska debatten klassisk kvinnofälla således.
När Sabuni förde fram sina tankar var hon något av en pionjär. Nu har hon dock fått tung uppbackning av bl a en färsk ESO-rapport som pekar på föräldraförsäkringens inlåsningseffekter för invandrade kvinnor. Tidigare rapporter stödjer också tesen i det att Sverige är bland de sämre på att integrera invandrare, och då i synnerhet kvinnliga invandrare, på arbetsmarknaden.
Frågan har dock fler dimensioner utöver den om eventuella inlåsningseffekter och försäkringen som en kvinnofälla. I många av de kulturer varifrån dessa kvinnor invandrar är familjen och inte yrkeskarriären det viktigaste. Kvinnor med denna syn betraktar sig knappast som vare sig inlåsta eller som fast i någon fälla.
Oavsett den beteckning man väljer att åsätta fenomenet så kvarstår faktum att mängder av invandrarkvinnor inte kommer in i det svenska samhället och än mindre ut på arbetsmarknaden. Och detta kan inte tolereras, vare sig ur ett mänskligt eller nationalekonomiskt perspektiv. ESO-rapportens slutsatser och Sabunis och Olofssons förslag om en noggrann utredning av föräldraförsäkringen bör därför efterföljas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar