Nu när den svenska nationalklenoden Saab Automobile är nere för räkning höjs tonläget betydligt från ringside. Vänsteroppositionen, Metall och Aftonbladet, för att nämna några, arbetar febrilt i den ena ringhörnan för att plocka politiska poäng.
Metalls Stefan Löfvén talar diffust om att regeringen borde bidra till att reda upp både de kortsiktiga och de långsiktiga problemen. Inte för att man ska gå in med pengar men ”den ska driva på och se vad den kan bidra med”. Aftonbladet säljer lösnummer och plockar opinionspoäng med snyfthistorier om utsatta Saabanställda och deras familjer. Vänsterpartiet manar på för ett statligt övertagande och Socialdemokraterna gottar sig mest åt allt rabalder. I den andra ringhörnan står regeringen, utan reella möjligheter att faktiskt få rätsida på den biltillverkare som nu haft helstängt i drygt tre månader utan en ny bil till försäljning.
Problemet för Saab är inte, som Löfvén gör gällande, en ”tillfällig likviditetskris” som regeringen lätt skulle åtgärda med lite positivare attityd och allmänt ”pådrivande”. Problemet är, och har alltför länge varit, att alltför få köper företagets bilar.
När GM släppte taget visade sig företaget närmast stå vid ruinens brant, utan nya modeller på gång och med en ihålig balansräkning. Dessa faktum kan ingen politiker göra något åt. Så istället för att gnälla på regeringen borde vardera Saabanhängare nu mangrant gå och köpa sig en egen Saab. Inget annat än bilförsäljning kan nämligen rädda företaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar