Vi gillar olika

Gilla olika, men lev med

konsekvenserna

På valdagen den 19 september 2010 lanserade Aftonbladet kampanjen ”Vi gillar olika”. Den värjde sig mot främlingsfientlighet och riktade udden mot Sverigedemokraterna som då var på väg in i riksdagen. Nu är de inne med råge men det finns andra goda skäl att återanvända Aftonbladets gamla slogan.

När SVT nyss rapporterade om att gapet mellan fattiga och rika ökat i 275 av Sveriges 290 kommuner blev det liv i den politiska luckan. Utvecklingen beklagades och fördömdes från vänster till höger och utvecklingen tarvade enligt de tilltalade omedelbara åtgärder. Innan vi går till handling måste vi dock gå till botten med frågan om ojämlikhet. Många ställde sig bakom Aftonbladets kampanj då, att olika faktiskt är bra. Olika, alltså mänsklig mångfald, innebär dock också olika utfall. För vi är olika, exempelvis ifråga om ambition, riskvilja och arbetsbenägenhet. Accepterar, ja till och med gillar vi det, måste vi också acceptera olika utfall. Och ekonomiska gap. Ekonomiska gap är inte i sig problemet utan snarare när inte alla erbjuds samma möjligheter att få full utväxling för sina ambitioner, sin risk- och arbetsvilja.

De som verkligen gillar olika bör därför inte främst förbanna sig över ekonomiska gap utan över de orättvisor som innebär att inte var en får möjlighet att utveckla sin full potential.

Gnäll inte på regeringen, köp en egen Saab istället

Nu när den svenska nationalklenoden Saab Automobile är nere för räkning höjs tonläget betydligt från ringside. Vänsteroppositionen, Metall och Aftonbladet, för att nämna några, arbetar febrilt i den ena ringhörnan för att plocka politiska poäng.

Metalls Stefan Löfvén talar diffust om att regeringen borde bidra till att reda upp både de kortsiktiga och de långsiktiga problemen. Inte för att man ska gå in med pengar men ”den ska driva på och se vad den kan bidra med”. Aftonbladet säljer lösnummer och plockar opinionspoäng med snyfthistorier om utsatta Saabanställda och deras familjer. Vänsterpartiet manar på för ett statligt övertagande och Socialdemokraterna gottar sig mest åt allt rabalder. I den andra ringhörnan står regeringen, utan reella möjligheter att faktiskt få rätsida på den biltillverkare som nu haft helstängt i drygt tre månader utan en ny bil till försäljning.

Problemet för Saab är inte, som Löfvén gör gällande, en ”tillfällig likviditetskris” som regeringen lätt skulle åtgärda med lite positivare attityd och allmänt ”pådrivande”. Problemet är, och har alltför länge varit, att alltför få köper företagets bilar.

När GM släppte taget visade sig företaget närmast stå vid ruinens brant, utan nya modeller på gång och med en ihålig balansräkning. Dessa faktum kan ingen politiker göra något åt. Så istället för att gnälla på regeringen borde vardera Saabanhängare nu mangrant gå och köpa sig en egen Saab. Inget annat än bilförsäljning kan nämligen rädda företaget.

Ett gott nytt år

Så lagom till årsskiftet och det nya kommande året duggar profetiorna och tillbakablickarna tätt. Var Sverige står och vart vi är på väg stöts och blöts av en den ene en den andre. Det nya Sverige är kallt hävdar exempelvis Aftonbladet (utan att syfte på vintervädret). Ett Sverige med lovvärd framtid, solida finanser och alltfler delaktiga hävdar jag.

När vår omvärld dignar under ohyggliga skuldbördor och lider av sviterna från år av ekonomisk misshushållning stoltserar vi med rekordhög tillväxt, överskott i finanserna och en hastigt sjunkande statsskuld. Pensionssystemet är, till skillnad från de flesta av våra grannländers, reformerat och hållbart. Svenska löntagare upplever ständigt ökad ekonomisk och personlig frihet, alltmedan våra grannar tvingas gå motsatt väg och höja skatter, sänka löner och pensioner.

Under 2011 lär utvecklingen fortgå och Sverige kommer tuffa vidare. Detta till glädje för oss alla, ung som gammal, fattig som rik och sjuk som frisk. Ett stabilt och konkurrenskraftigt Sverige garanterar allas vår framtid och tillvaro. 2011 ser mot denna bakgrund ut att bli ännu ett gott nytt år.