Tacka näringslivet för det

Krisen kommer ebba ut,

trots Per Bolund

Det har inte varit roligt att driva företag de senaste månaderna. Inte bara för att intäkter sinat, kollegor tvingats hem och privatekonomin smulats sönder utan också för att en allmänt trist syn på företagande fått fäste. Vår finansmarknadsminister vill exempelvis förbjuda vinstuttag för alla företagare. Samtidigt misstänkliggörs företag som tar del av statliga stöd av klickjagande journalister liksom privata vård- och omsorgsgivare ges skulden för äldrevårdens fall och vårdens bristande krislager.

Att ge sig på näringslivet är tacksamt, anonymt och girigt som det är. För tillfället är det dock inte bara olämpligt utan direkt felaktigt. Det är snarare så att det privata, trots det offentliga, kommer ta oss igenom denna kris. Medan politiken visat sig oförmögen att snabbt få fram test- och sjukvårdsutrustning har flexibla företag i rask takt ställt om sina verksamheter för massproduktion. Getinge har till exempel lyckats flerfaldiga sin produktion av respiratorer och ventilatorer medan stiftelsen Norrsken raskt startat företag för utveckling av masstestning. Listan av liknande exempel kan expanderas i det närmast oändliga. Det ser vidare ut som att det blir privat snillerikedom och kapital som slutligen kommer förse oss med det eftertraktade vaccinet. När 100 labb från olika läkemedelsföretag globalt satsar gemensamt går det fort. Pfizers vd tror på färdigt vaccin före årsskiftet medan Astra Zenecas dito tror på ”ett eller flera vaccin mot slutet av året”.

Faktum är att våra samhällen står handfallna utan de privata initiativen, individers riskvilja och privat kapital. Coronakrisen kommer ebba ut och till stor del kommer vi ha näringslivet att tacka för det.

Om fuskkapitalism på en kvasimarknad

Kanske inte till salu, men levandes i
en daterad kvasivärld.

Häromdagen skrev Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt en indignerad debattartikel i Dagens Industri. I artikeln går han åter till storms mot det förhatliga vinstintresset inom välfärden, som han liknar vid en sorts fuskkapitalism på en kvasimarknad.

I en tidigare debattartikel i samma tidning uppmärksammade riskkapitalisten Gabriel Urwitz hallonincidenten på det offentligdrivna äldreboendet Brunnsgården, där ett sjuttiotal äldre insjuknade och tre dog till följd av matförgiftning. Urwitz frågar retoriskt var de braskande skandalrubrikerna tog vägen, som garanterat följt om boendet varit privat. Alla torde vara eniga om att det faktiskt var en skandal, själva ägandeformen var dock ointressant. Givetvis för att vinstintresse saknades.

Det sorgliga i debatten om välfärdens framtida finansiering, väl och ve är att vänsterns genuina hat mot företagande och implicita strävande efter vinst vunnit gehör. Följden har blivit en onyanserad och skarpt vinklad debatt, som tyvärr skrämt upp många medborgare. Vad vi borde enas om är att företagande och entreprenörskap, i alla former, inte handlar om fuskande och egoistiska kapitalister. När vi väl gjort det krävs insikt om att välfärden är i skriande behov av entreprenörskap, innovation och externt kapital. Slutligen vore det önskvärt om Sjöstedt själv kunde lämna sin daterade kvasivärld.

Bestraffa inte övervinster

Den enes bröd, mycket sällan
någon annans död.

Begreppet vinst i ekonomiska sammanhang har alltid varit ett rött skynke för vänsterrörelser. Vinst har underförstått inneburit förlust för någon annan, historiskt för arbetarrörelsen, proletären, idag de svaga och värnlösa. På en oreglerad och monopolistisk marknad kan detta i och för sig vara sant, men mycket sällan i den ekonomi som vi i väst verkar i.

Övervinst uppstår då någon gjort något bättre än konkurrenterna, till lägre kostnad och med bättre resultat. Övervinst är en residual som ska tillkomma entreprenören efter det att rutinfunktioner ersatts. Med rutinfunktioner förstås i detta sammanhang enklare arbete som lätt kan kopieras och dupliceras, såsom tillverkning, distribution och enklare arbete. Logiken ligger i att entreprenören tar riskerna, äger de värdefulla tillgångarna och ansvarar för den avgörande strategiska ledningen. Utan entreprenör, ingen verksamhet, inga vinster och ingen efterfrågan på arbete.

Övervinster i en transparent och konkurrensutsatt ekonomi är positivt och innebär att mervärde skapats, för samhället som helhet. Följaktligen bör framgångsrika entreprenörer belönas och inte bestraffas.

Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.

Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/foretagande-ska-inte-bara-vara-for-rika_3831908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140823

Fler arbetstillfällen med lägre ägarskatter

Sverige behöver fler arbetsgivare. När de tidigare stora arbetsgivarna, inom industri, verkstad och offentlig sektor, effektiviserar går åtskilliga arbetstillfällen förlorade. För att absorbera frånfallet krävs nya, snabbväxande företag som nyanställer. Tyvärr är det svenska klimatet ogynnsamt för dessa snabbväxare, där höga ägarskatter minskar incitamenten att starta eget samt begränsar möjligheterna att ackumulera startkapital och i senare fas genomföra ägarskiften.

Varje potentiell entreprenör ställs inledningsvis inför beslutet om att överhuvudtaget ta det riskfyllda steget till egenförsörjning. Beslutet påverkas av den sammanlagda effekten av bolagsskatten och skatten på kapitalinkomster. Med vissa undantag beskattas kapitalinkomsten på aktivt ägande idag med högsta marginalskatt, drygt 57 procent.

När verksamheten väl startats krävs kapital för att växa och anställa. Mindre företag och dess ägare saknar ofta kreditvärdighet hos bankerna varför egenupparbetade medel är en förutsättning. Även i detta sammanhang begränsar höga marginal- och kapitalskatter entreprenörens möjligheter, genom att försvåra eget sparande. Ytterligare en möjlighet att expandera är att släppa in nya ägare genom hel eller delvis försäljning av företaget. En sådan försäljning, av aktivt förvaltade andelar, beskattas även den med högsta marginalskatt. För att kompensera skatteavbränningen måste priset på aktierna höjas vilket påverkar potentiella köpares vilja att genomföra affären. Ägarbeskattningen inskränker således även möjligheten att genomföra ägarbyten.

Ägarskatter har mindre betydelse för företagare utan tillväxtambitioner, men desto större för dem som faktiskt har ambitionen. Sverige måste erbjuda de bästa möjligheterna för företagande och entreprenörskap. Ur detta perspektiv spelar ägarskatterna roll. För fler jobbskapande tillväxtföretag krävs ett kraftigt reformerat skattesystem som stimulerar entreprenörskap och som möjliggör eget sparande och ägarbyten.

Positivare som privat

Nyligen publicerades den så kallade Sverigestudien, en undersökning syftande till att mäta och synliggöra våra värderingar i diverse samhällsfrågor. Svaren ger en tydlig bild över våra åsikter, över tid och för stunden samt ger en indikation på vad vi bör göra mer respektive mindre av.

Ett av de områden som mätts och jämförts är offentlig- respektive privatanställdas syn på sin arbetsplats och arbetsgivare. Sedan förra året konstateras stora förskjutningar, till förfång för det offentliga. Bland de offentliga anges ”byråkrati” som den dominerande värderingen. På tio-i-topplistan återfinns även de ytterligare negativa värderingarna ”kortsiktighet”, ”förvirring”, ”hierarki” och ”kostnadsjakt”. De privatanställda framhåller å sin sida fler positiva värderingar där ”humor/glädje”, ”ansvar”, ”kvalitet”, ”engagemang” och ”entreprenörskap” anges bland de tio vanligaste värderingarna. Några förklaringar till skillnaderna ger studien inte men det är ingen vild gissning att de större möjligheterna till påverkan inom det privata, de mindre och ofta plattare organisationerna och ett större resultatansvar har en positiv inverkan på hur medarbetarna skattar sin arbetsgivare och miljö.

När vinstförbud och återmonopolisering seglar upp som huvudnummer inför höstens val kan det vara värt att beakta, arbetslivet synes positivare privat.

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/407-oppositionen-och-valfarden