Eurokrisen – en läxa att lära

Alltsedan Eurons första handelsdag har eurosamarbetets medelhavsländer tappat i konkurrenskraft. För en extremt billig penning har reformovilliga regeringar under dryga decenniet kunnat låna tusentals miljarder till vidlyftig inhemsk konsumtion. Val har vunnits genom valhänta löften och pengarna har sedan fallit ned likt manna från himlen. När finanskrisen sedan bröt ut visade det sig vilka som badat nakna.

Förenklat kan ett lands konkurrenskraft förklaras av dess förmåga att producera prisvärda tjänster och produkter, för egen del men också för export. De länder som nu får gå och skämmas utan baddräkten på har det alla gemensamt att de inhemska lönerna tilläts skena utan att kvalitén på det producerade höjdes i samma grad. Följden blev att allt färre kom att efterfråga vad som producerades. Ländernas konkurrenskraft försvagades och där står de idag, utblottade och arbetslösa.

Även vi svenskar kan lära oss en läxa av eurokrisen. Höga ingångslöner, alltför centraliserade löneförhandlingar, höga arbetsgivaravgifter och höga löneskatter höjer våra produktionspriser, till förfång för vår konkurrenskraft.