Emedan omvärlden skriker efter råvaror och priserna rusar har man i Sydafrika lyckats med bedriften att minska råvaruutvinningen och exporten. Boven i dramat är landets gruvindustri, en av de viktigare inkomstkällorna och den kanske största arbetsgivaren. Under gruvindustrins guldår mellan 2000 och 2008 ökade värdet av utvinningen hos de värsta konkurrenterna Kina, Brasilien och Indonesien med mellan 8 och 18 procent. Under samma period lyckades Sydafrika minska sin med 1 procent.
Förklaringen till den fatala utvecklingen står att finna i hotande nationaliseringar. Cynthia Carrol, VD för ett av de större gruvbolagen verksamt i landet, uttalar det självklara att gruvbolagen i landet underlåter att investera eftersom de inte kan vara övertygade om att de värden de skapar är säkra. Hoten har fått näringen att avstå nödvändiga investeringar vilket fått den för hundratusentals sydafrikaner livsviktiga näringen att halka efter betänkligt.
Många ser nu likheter mellan utvecklingen i Sydafrika och den som grannlandet Zimbabwe med den patriotiske despoten Robert Mugabe redan genomgått. Här har bland det mesta annat också gruvnäringen nationaliserats. Och ingen har väl missat hur det gått där. Idag är det Mugabes egna förtrogna som kleptomaniskt rattar det utfattiga landets näringsliv mot avgrunden.
Den socialistiska våg av nationaliseringar som hotar skölja över Afrikas ännu rikaste land skulle spola bort hundratusentals fattiga sydafrikaners drömmar och möjligheter om och till ett bättre liv. För historien har visat med emfas att kollektivt ägande är detsamma som ekonomisk undergång, oavsett hur väl menat det må vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar