Huvudlösa huvudmän

Sommaren 1991 sjösattes skolminister Göran Perssons kommunalisering av skolan. En reform som lärarförbunden starkt motsatte sig med varningar för minskad likvärdighet, att beroendet av de enskilda kommunernas prioriteringar skulle slå mot skolan och att läraryrkets status skulle devalveras med sämre löneutveckling som följd.

2014 kan reformen summeras och ge lärarförbunden rätt på varje punkt. Många kommuner missköter sitt huvudmannaskap gravt vilket påpassligt belyses genom ett antal undersökningar som Lärarnas Riksförbund (LF) genomfört. Ett antal kommuner använder inte ens de redskap som finns tillgängliga. En tredjedel av kommunerna har t ex valt att inte införa karriärstjänstereformen och nyttjandegraden av Lärarlyftet stannar vid 70 procent. Prioriteringarna synes inte ligga på skolan och definitivt inte på lärarna. En färsk genomgång som LF låtit göra av kommunernas satsningar på lärarlöner visar att drygt 60 kommuner haft resurser att höja lärarlönerna men ändå valt att avstå. Majoriteten av dessa har lagt sig nära den centralt avtalade lägstanivån, 6,28 procent för 2012 och 2013.

Det finns kommuner som tar sitt uppdrag på allvar, som satsar på lärare och elev. Men det finns alltför många som inte gör det. Och just dessa skillnader leder till ökade klyftor, orättvisor och en sämre skola. Skolan är alldeles för viktig för att drivas av ett gäng huvudlösa huvudmän.

http://www.dn.se/debatt/kommuner-avstar-fran-lararlyft-trots-att-de-har-rad/

Kommunerna måsta ta sitt ansvar

 

Kommunerna är huvudmän för skolan och dess ras faller därför tungt tillbaka på de lokala skolpolitikerna. Kommunerna har genom de senaste årens reformer fått en rad nya verktyg att förfoga över för att lyfta skola, lärarna och eleverna. Lärarnas riksförbunds undersökning visar dock att få kommuner överhuvudtaget väljer att nyttja verktygen. En tredjedel av kommunerna har t ex. valt att inte införa karriärstjänstereformen och den genomsnittliga nyttjandegraden av Lärarlyftet är knappt 70 procent.

Det finns således en rad möjligheter för kommunerna att tillgripa redan idag för att öka lärarkårens status men även för att lyfta eleverna. Landskrona kommun har gjort en radikal resa i Lärarförbundets skolranking och stigit 119 placeringar sedan 2009. Kommunstyrelsens ordförande, Torkild Strandberg, pekar på ett antal viktiga reformer för att förklara lyftet. Genom ett tydligt kunskapsfokus, ordning och reda, vet idag 89 procent av eleverna vad som förväntas av dem. Elevernas resultatutveckling följs på ett systematiskt sätt upp vilket gjort det möjligt för lärarna att anpassa undervisningen beroende på var eleven står. Elever med särskilda svårigheter prioriteras och möter samma höga förväntningar som övriga elever. Särskilt yrkesskickliga lärare premieras och får del av regeringens karriärstjänster samt program för förstelärare. Rektorernas ansvar har fokuserats på elevernas kunskapsutveckling och resultat och mindre på administration och ekonomi.

Kommunerna skyller gärna ifrån sig på stat och regering. Landskrona kommun visar dock att kommunerna redan idag kan axla det ansvar som huvudmannaskapet för med sig.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-har-vi-i-landskrona-lyft-elevernas-betyg_8823166.svd

http://rasmusliberal.com/2013/12/14/skolresultat-gar-att-paverka-fp-exemplet-landskrona/

http://liberalaanna.blogspot.se/2013/12/var-fjarde-elev-i-hallstahammar-slas-ut.html

http://sorliden.blogspot.se/2013/12/att-gora-skillnad.html