onsdag 26 mars 2014

Huvudlösa huvudmän

Sommaren 1991 sjösattes skolminister Göran Perssons kommunalisering av skolan. En reform som lärarförbunden starkt motsatte sig med varningar för minskad likvärdighet, att beroendet av de enskilda kommunernas prioriteringar skulle slå mot skolan och att läraryrkets status skulle devalveras med sämre löneutveckling som följd.

2014 kan reformen summeras och ge lärarförbunden rätt på varje punkt. Många kommuner missköter sitt huvudmannaskap gravt vilket påpassligt belyses genom ett antal undersökningar som Lärarnas Riksförbund (LF) genomfört. Ett antal kommuner använder inte ens de redskap som finns tillgängliga. En tredjedel av kommunerna har t ex valt att inte införa karriärstjänstereformen och nyttjandegraden av Lärarlyftet stannar vid 70 procent. Prioriteringarna synes inte ligga på skolan och definitivt inte på lärarna. En färsk genomgång som LF låtit göra av kommunernas satsningar på lärarlöner visar att drygt 60 kommuner haft resurser att höja lärarlönerna men ändå valt att avstå. Majoriteten av dessa har lagt sig nära den centralt avtalade lägstanivån, 6,28 procent för 2012 och 2013.


Det finns kommuner som tar sitt uppdrag på allvar, som satsar på lärare och elev. Men det finns alltför många som inte gör det. Och just dessa skillnader leder till ökade klyftor, orättvisor och en sämre skola. Skolan är alldeles för viktig för att drivas av ett gäng huvudlösa huvudmän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar