Riksbankens direktion slår allt knöligare knutar på sig
själv. Chefen, Stefan Ingves, veckar pannan allt djupare inför den tilltagande
skuldsättningen hos svenska hushåll, medan vice riksbankschef Karolina Ekholm
mest oroas över de deflationistiska tendenserna i ekonomin. Än knöligare blir
knuten av att båda har rätt.
Samtidigt som riksbankens reporänta ligger på rekordlåga
0,75 procent är inflationstrycket obefintligt, eller till och med negativt. Å
ena sidan eldar räntan på bostadsmarknaden och uppmuntrar till nya lån och å
andra sidan är den inte låg nog för att öka resursutnyttjandet och leda
inflationen mot önskvärda nivåer. Mycket talar för att den internationellt höga
räntan stärkt kronan i så motto att Sverige, och framförallt svensk export,
drabbats hårt och kostat på i form av högre arbetslöshet. Riksbanken måste
förskonas från sitt schizofrena tillstånd. Det kan endast ske genom
finanspolitisk frimodighet. Genom mindre generösa ränteavdrag skulle
belåningsviljan avta. Lägre kapitalvinstbeskattning vid bostadsförsäljningar
skulle sedan öka mobiliteten och effektiviteten på bostadsmarknaden, eftersom
boende då i större utsträckning skulle flytta vidare till bättre anpassade
bostäder.
Lika orimligt är det att uppmuntra till belåning genom
skatteavdrag som att lägga hela stabiliseringsansvaret på penningpolitiken.
Politikerna borde låta riksbanken göra sitt jobb, men då krävs först att de
göra sitt eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar