Det var länge sen en västeuropeisk politiker vann val på
höjda försvarsanslag. I Sverige, som i övriga Västeuropa, har
försvarsbudgeterna blivit illa åtgångna under senare års freds- och ekonomiska
kristider. I förment trygg försäkran om de Förenta Staternas beskydd och
förträfflighet har Europa rustat ned till försvarsmässig obefintlighet.
Ryssland har gått i motsatt riktning och demonstrerar nu sin
nyvunna styrka runt våra egna knutar. När Jan Björklund varnat för ryssen har han
i bästa fall häcklats men i de flesta fall bara ignorerats. Nu när den ryska
björnen så vaknat gnuggar väst yrvaket ögonen samtidigt som USA:s ledning
förefaller påtagligt handfallet. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.
Har man då åtskilliga sådana svaga länkar, som nu Nato har, blir kedjan ganska
bräcklig. Just denna bräcklighet utnyttjas nu till fullo av en allt
aggressivare rysk ledning.
Nato är försvagat men utgör likväl Sveriges enda reella
försvarsoption. Efter den försvarspolitiska törnrosasömnen är det nu högan tid att
vakna, för Sverige behöver såväl ett eget försvar som goda bundsförvanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar