Kunskap är alltför diffust för att kunna mätas. Barn är komplexa och kan inte sammanfattas med en radda siffror. Betyg är stigmatiserande och brännmärker bara dem som redan har det traggligt. Tre bärande argument som förklarar varför Sverige var, och är, ett av de länder som är allra senast ut med att sätta betyg.
Kunskap går och måste mätas. Sveriges relativiserande kring
kunskap är tämligen unikt. Alla andra betygsätter, mäter och följer upp sina
barn, dessutom betydligt tidigare än vi. Utan kunskapsmätning svävar lärare,
föräldrar och, framförallt, elever i relativ ovisshet. Lyckligt omedveten
tillåts så barnet att halka efter ända till den dag, numer vid tolv års ålder
men tidigare vid de fjorton, då smällen obarmhärtigt kommer. Och då går klockan
inte att vrida tillbaka. Betyg stärker kunskapsfokus hos både lärare och elev
och ger båda parter en kompass att navigera efter på kunskapens ofta dimmiga
hav.
Ju tidigare en sådan kompass kan tillhandahållas desto
rakare blir resan. Därför krävs tidigare betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar