Skatteintäkterna har ökat med drygt 260 miljarder sedan sekelskiftet. Samtidigt har skattekvoten, skatternas andel av BNP, sjunkit med nästan 7 procent. De offentliga intäkterna har i allt större utsträckning gått till offentlig konsumtion, då särskilt till skola, vård och omsorg. Resurserna till vården har ökat per patient, precis som de gjort per skolelev räknat. Lärartätheten är idag högre än vid sekelskiftet och Sverige har enligt Eurostat en av de lärartätaste skolorna bland jämförbara länder. Satsade medel inom omsorgen har i reala termer ökat med närmare 13 procent sedan 2000 (SCB och KI, 2013).
Det skorrar därför falskt när ledande oppositionspolitiker
söker måla upp en annan verklighetsbild, den där skattesänkningar urholkat vår välfärd.
Att många av oss ändå är missnöjda med det vi får, skolresultaten, vården och
de äldres omsorg, är dock faktum som inte går att bortse ifrån. Att ordinera
mer pengar, medelst högre skatter, skulle dock inte hjälpa utan sannolikt
snarare stjälpa. Visst är resursaspekten viktig men kvalitet är något helt
annat än kostnad per enhet. Och ingen är bättre lämpad att avgöra
kvalitetsnivån än vi välfärdskonsumenter, genom fria val bland konkurrerande
aktörer.
Mindre skatt har således gett mer välfärd, låt oss nu
fokusera allt på kvaliteten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar