Jensens klädkod förtjänar en vettig debatt

Väcker debatt

Det har knappt varit någon hejd på fördömanden av göteborgska Jensen Gymnasiums klädkod. Politiker, skolanställda, föräldrar, elever och ytterligare andra har inte sparat på invektiven mot skolan och dess ledning. Kritiken har dels grundat sig i skolans klädkod, särskilt förbudet mot mjukisbyxor och magväska, men också i rektorns plumpa uttalande om att skolan inte skulle var för alla.

Tagen på ordet är rektorns uttalande både olämpligt och olagligt, eftersom svenska skolan är öppen för alla. Inte heller ger skollagen utrymme för uttalade klädkoder. Bortom lagens paragrafer finns dock stoff i uttalandet och klädkoden som förtjänar en vettig debatt och diskussion, istället för unisona förebråelser och brösttoner. Det är exempelvis uppenbarligen så att inte alla skolor är för alla och att proper klädsel blir ett uttryck för detta. Ingetdera torde heller strida mot någon lag eller annan regel. En skola med kunskapsfokus och höga bildningsideal lämpar sig nämligen inte för den ointresserade och ambitionslöse. Det innebär dock inte att den senare skulle vara exkluderad per se, då inget hindrar denne från att anamma skolans ideal och ordningsregler. Ordningsregler som bland annat kan tänkas bestå i klädkod.

Den svenska skolans problem löses inte genom klädkoder och självklart inte heller av segregation. Men de löses heller inte av en fördummande och onyanserad debatt. Utan tvekan behöver svensk skola åter sätta fokus på kunskap, och då är ordning och reda en förutsättning. Låt debatten om Jensens Gymnasium och dess klädkod därför istället handla om svensk skolas ordningsproblem, det skulle skolan definitivt tjäna mera på.

HD-avgörande i skolans tjänst

Skänker hopp

Läraryrket är ett av Sveriges viktigaste där en god arbetsmiljö är en förutsättning för att kunna utöva det väl. Ordning, reda, lugn och ro borde vara självklarheter i Sveriges skolor. Så är dock tyvärr inte fallet sedan lärarens auktoritet successivt urholkats till förfång för både elev och lärare.

Ett antal domstolsavgöranden har lagt sten på bördan genom att inskränka skolans möjligheter att upprätthålla en god arbetsmiljö. Ett antal avgöranden har slagit fast att lärarens befogenheter att hålla ordning är begränsad medan elevens rätt är vittgående. Ett HD-fall från 2016 gav exempelvis eleven rätt att spotta på läraren som sedermera bötfälldes efter att reflexmässigt ha örfilat eleven. Lärare vittnar överlag om en försiktighet och rent av rädsla för att ingripa, då detta kan ge både ekonomiska och arbetsrättsliga följder. Mot denna bakgrund kom en nyligen avkunnad HD-dom lämpligt. Frågan var om en lärares grepp om elevens nacke i en tillspetsad situation utgjorde kränkande behandling och, i sådant fall, om den kunde anses försvarbar givet situationen. En oenig domstol ansåg ingripandet försvarbart.

Högsta Domstolens avgöranden är prejudicerande och domen är därför vägledande för liknande situationer. En from förhoppning är därför att den kan ge skolan förutsättningar att uppfylla sin lagrättsliga tillsynsplikt liksom återge läraren sin auktoritet och skolan en vettig arbetsro.

Garantera eleverna mobilfrihet

Fantastisk grej,

men inte i klassrummet

Med dagens telefoner kan man i princip göra allt. Appaffären öppnar paradisets port för den nyfikne. Den som inte hänger med är snart lika ute som åttiotalets axelvadd. Särskilt exponerade för den hets som de tusentals möjligheterna ger är barnen och ungdomarna, som har svårare att värja sig än oss äldre.

Finurliga programmerare har dessutom sett till att göra telefonens funktioner beroendeframkallande. De smarta telefonerna stör därför inte bara eleverna i sin undervisning utan gör dem därtill beroende. Klassrummet ska vara en fredad zon där läraren får undervisa i fred och där eleven får undervisas ostört. Studiero är en rättighet som huvudmannen måste tillförsäkra dem som jobbar i klassrummen. Mobilförbud i skolan är lika mycket en rättighet. En rättighet för läraren att få utföra sitt jobb, och en rättighet för eleven att få koncentrera sig.

Ett lagstiftat mobilförbud i skolan skulle gagna oss alla, särskilt dem med extra koncentrationssvårigheter och störst behov av studiero. Och låt oss kalla det en frihet snarare än ett förbud.

Låt läraren göra sitt jobb

Handen upp när du har nåt att säga

Ingen lär ha missat att svenska skolan lider av kvalitetsproblem. De flesta har säkert också snappat upp att behovet av nya lärare under kommande fem år är enormt, uppskattningsvis 70 000 heltidstjänster.

Utmaningarna är grannlaga då läraryrket kraftigt tappat i status och då skolbarnen synes ha fått fritt spelrum att leva rövare. Kvalitetsproblemen och den falnande yrkesstatusen är två sidor av samma mynt. En lärare utan självklar auktoritet, i en miljö där regler är flytande, kan svårligen utföra sin egentligt enda uppgift. Den att förmedla kunskap. Och säg sen den som vill utbilda sig till ett yrke i vilket man inte får möjlighet att utföra sitt jobb.

Jan Björklund fick genomlida åtta svåra år som utbildningsminister, detta sedan han idogt arbetat för att återställa lärarens roll till vad den en gång var. En naturlig auktoritet som fick göra sitt jobb.

Med ordning och reda kommer man långt

Skolan är en arbetsplats och utbildning är för viktigt för att slarva bort. Av dessa enkla skäl prioriterar Internationella engelska skolan struktur och ordning i klassrummet. Mobiltelefoner är förbjudet på lektion medan upprepade ordningsstörningar och sena ankomster leder till kvarsittning.

Engelska skolan har i vissa forum kritiserats för sina stora klasser, mellan 28 och 32 elever. Enligt rektor Mikael Östling kompenseras dock detta av den struktur och ordning som råder. Ett ytterligare särdrag är skolans benägenhet och förmåga att stödja, både dem med extra behov och de som vill mer. Vidare framgångsfaktorer, utöver tydliga ramar, regler och disciplin, är enligt Östling höga förväntningar på eleverna och regelbunden måluppföljning. Enligt eleven Berfin Batti uppskattas disciplinen samtidigt som respekten för lärarna är självklar, för ”då pratar man nämligen inte så mycket på lektionerna”.

Trots att 30 procent av skolans elever har annat modersmål än svenska uppnår 96 procent gymnasiebehörighet, bland de högre siffrorna i Sverige. Tänka sig, med ordning, regler, höga förväntningar, kunskapsuppföljning och ömsesidig respekt kommer man långt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skolresan-disciplin-och-struktur-ger-resultat_3564878.svd

Alla busfrön är inte värstingar

Mången kritisk röst har höjts i samband med folkpartiförslaget att föräldrar i större utsträckning ska kunna kallas in att sitta med vid deras stökiga barns lektioner. Man anser bland annat att åtgärden inte hjälper barnet utan snarare förnedrar dem och deras föräldrar.

På kritikerna låter det som att alla stökiga barn antingen kommer från problemhem (i vilka föräldrarna ändå inte bryr sig) eller har någon bokstavskombination. Alla som tillbringat längre tid i skolmiljö vet att detta inte är fallet. Långa perioder i grundskolan präglas av identitetssökande och ett behov av att synas, det senare särskilt bland pojkar. Detta sökande tar sig ofta uttryck i bus, stoj och stim. Något som inte bara sabbar undervisningen för övriga elever utan också för den skyldige. Dessa busfrön måste vare sig ha taskiga hemförhållanden, Adhd eller någon annan kombination, likväl kan de ställa till oöverkomliga problem för deras lärare.

Många lärare kallar redan idag in, ofta ovetandes om sitt barns beteende, föräldrar att närvara i klassrummet. En metod som dämpar barnet och möjliggör undervisning. Rätt använt kan detta vara ett pedagogiskt grepp som hjälper alla inblandade.