Garantera eleverna mobilfrihet

Fantastisk grej,

men inte i klassrummet

Med dagens telefoner kan man i princip göra allt. Appaffären öppnar paradisets port för den nyfikne. Den som inte hänger med är snart lika ute som åttiotalets axelvadd. Särskilt exponerade för den hets som de tusentals möjligheterna ger är barnen och ungdomarna, som har svårare att värja sig än oss äldre.

Finurliga programmerare har dessutom sett till att göra telefonens funktioner beroendeframkallande. De smarta telefonerna stör därför inte bara eleverna i sin undervisning utan gör dem därtill beroende. Klassrummet ska vara en fredad zon där läraren får undervisa i fred och där eleven får undervisas ostört. Studiero är en rättighet som huvudmannen måste tillförsäkra dem som jobbar i klassrummen. Mobilförbud i skolan är lika mycket en rättighet. En rättighet för läraren att få utföra sitt jobb, och en rättighet för eleven att få koncentrera sig.

Ett lagstiftat mobilförbud i skolan skulle gagna oss alla, särskilt dem med extra koncentrationssvårigheter och störst behov av studiero. Och låt oss kalla det en frihet snarare än ett förbud.

Lär från de bästa

Se och lär

En grundförutsättning för kunskapsinhämtning är lugn och ro. Oväsen, stök och andra störningsmoment raserar denna grund. Därför är ordning och studiero det första som varje skola måste tillförsäkra.

Åtskilliga fakta och vittnesmål finns för att det är lite si och så med dessa delar i många svenska skolor. Det är oförlåtligt och ett svek mot de lärare och elever som tvingas arbeta under dessa premisser. Det finns dock lysande undantag, som Internationella Engelska Skolan t ex. Och det är inga avancerade konster den ägnar sig åt utan, förefaller det, rena självklarheter. Vid inskrivning vid skolan undertecknas ett kontrakt mellan förälder, elev och skola genom vilket eleven förbinder sig att respektera skolans ordningsregler. Skolan ska hållas ren, mobiltelefoner hålls inlåsta under skoldagen, man klär sig propert, uppträder ärligt och retas inte. Lärare och rektor hälsar på varje elev vid skoldagens start. Ingen talar utan att räcka upp handen, lektionerna startar och slutar på exakt utsatt tid. Tuggummi och godis är portförbjudet och toaletter hålls rena.

Även om allt detta kan te sig närmast självklart synes det främmande för de flesta svenska skolor. Det borde därför, rent av från statligt håll, åläggas varje kommun att upprätthålla åtminstone en viss miniminivå för ordning och studiero. Alternativt borde någon form av sanktionsavgift utgå. I arbetet mot denna höga miniminivå kan kommunerna gott lära från någon av de bästa, varför inte Internationella Engelska Skolan?