Alla busfrön är inte värstingar

Mången kritisk röst har höjts i samband med folkpartiförslaget att föräldrar i större utsträckning ska kunna kallas in att sitta med vid deras stökiga barns lektioner. Man anser bland annat att åtgärden inte hjälper barnet utan snarare förnedrar dem och deras föräldrar.

På kritikerna låter det som att alla stökiga barn antingen kommer från problemhem (i vilka föräldrarna ändå inte bryr sig) eller har någon bokstavskombination. Alla som tillbringat längre tid i skolmiljö vet att detta inte är fallet. Långa perioder i grundskolan präglas av identitetssökande och ett behov av att synas, det senare särskilt bland pojkar. Detta sökande tar sig ofta uttryck i bus, stoj och stim. Något som inte bara sabbar undervisningen för övriga elever utan också för den skyldige. Dessa busfrön måste vare sig ha taskiga hemförhållanden, Adhd eller någon annan kombination, likväl kan de ställa till oöverkomliga problem för deras lärare.

Många lärare kallar redan idag in, ofta ovetandes om sitt barns beteende, föräldrar att närvara i klassrummet. En metod som dämpar barnet och möjliggör undervisning. Rätt använt kan detta vara ett pedagogiskt grepp som hjälper alla inblandade.