Alla svenskar, oavsett etnicitet, religion och social bakgrund, har skrivit på det osynliga samhällskontraktet. Alla förväntas vi sedan också att fullfölja det, kontraktstiden ut. Kontraktet stipulerar bland mycket annat vilka lagar, regler och normer som ska följas, hur du förväntas bete dig bland folk, möjliga karriärsvägar mm.
De flesta av oss ställer upp på innehållet och fogar oss därefter, vissa med mer entusiasm än andra. Somliga myglar och gör sitt bästa för att slippa undan, somliga lyckas medan andra fångas in av samhällets långa arm. Slutligen finns det de som aldrig ställt sig bakom sin underskrift. Det kan vara rånare, mördare och våldtäktsmän, ofta personer som inte går att nå annat än med hårda nyper. Att de flesta ändå följer kontraktsskrivningarna är en förutsättning för att det samhälle vi byggt inte ska falla itu. Därför är samhällets absolut viktigaste uppgift att få så många som möjligt att frivilligt ställa upp. Här har Sverige ett problem.
När skadegörelsen kulminerar, folk bidrags- och skattefuskar, skitar ned och myglar med TV-licensen äts välfärdssamhället sakta upp inifrån. Kvar blir en schweizerost ståtandes mest för syns skull. Utvecklingen måste vändas, kontraktet måste åter ges legitimitet. Svensken måste känna att kontraktet är ömsesidigt och då måste ansträngning löna sig och skattepengen gå dit den är avsedd.
Alliansregeringen har inte skrivit om kontraktet, däremot har den modifierat det. Utbildning och flit lönar sig bättre, fler har kommit att bidra till det gemensamma, fusk stävjas och en effektivare rättsapparat nyper åt de värsta kontraktsöverträdarna.
Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig går inte via tvångsmässig kollektivism utan genom uppmuntran av individualism. Detta har endast Alliansregeringen förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar