Enligt fackliga företrädare och oppositionella politiker är det regeringens fel att arbetslösheten stigit under krisåren. LO anser att Anders Borg är dumsnål som inte expanderat det offentliga och IF Metalls ordförande menar att uteblivna regeringsinsatser (läs skattemiljarder till en ytterst osäker fordonsbransch) orsakat massarbetslöshet bland förbundets medlemmar. Det är liksom ovidkommande att en obarmhärtig ekonomisk kris härjat Sverige och övriga världen. Likaså implicerar denna retorik att Sverige fortlever i en värld utan konkurrens och hundratals miljoner låglönearbetare.
Dessa högmälda olyckskorpar menar att det kloka skulle varit att, som många av våra nu närmast bankrutta grannar, satsa välfärdsmiljarder i privata företag som helt uppenbart inte klarat konkurrensen och krisen på egen hand. Kanske låter det hårt men ingen är idag, och ska heller inte vara, immun mot vare sig kriser eller konkurrens.
I rättvisans namn ska också sägas att enorma insatser gjorts, och görs, för att dämpa konsekvenserna av krisens härjningar. Detta dock inom ramen för en regerings och stats uppgifter. Att köpa bolag eller skapa syntetiska plusjobb är både kostsamt och ohållbart i längden.
Den eftertänksamma krispolitiken tillsammans med strukturella reformer för att få fler i arbete innebär nu att Sverige har solida finanser och att 110 000 fler arbetar idag jämfört med för fyra år sedan. Undersökningar visar att vi svenskar ser positivare på vår ekonomi än våra grannar. Lika positiva om framtiden är deras arbetsgivare, företagen. Fackets och oppositionens agitation är ihålig. Svensken har blivit rikare, fler har fått möjlighet till självförsörjning och företagen behöver inte oroa sig för chockhöjda räntor och skatter.
Snål må han vara Anders Borg men dum är han definitivt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar