1976 förlorade Socialdemokraterna makten efter 44 års oavbrutet maktinnehav. Tungan på vågen den gången tros ha varit en viss barnboksförfattande Pomperipossa. Pomperipossa röstade troget på de Visa Männen (S) varje gång det var val eftersom hon tyckte de var så visa. Detta kom dock att ändras sedan en vän informerat Pomperipossa att hon det året betalade 102 procent i skatt.
Det självbiografiska verket av Astrid Lindgren satte stop för en oavbruten period av offentlig expansion som möjliggjorts av hutlösa skattehöjningar. Det fanns inte längre någon hejd på skatteskalorna och 80 procentiga marginalskatter var ingen ovanlighet. Socialdemokraternas välfärdsbygge hade nått vägs ände, det fanns inte mer pengar att plocka ur svenskens ficka.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Bland annat insåg finansminister Kjell Olof Feldt och statsminister Ingvar Carlsson att det faktiskt fanns rent skadliga skatter som hindrade folk från att arbeta och företag från att anställa. I den slutliga skatteuppgörelsen 1990 beslöts att ingen skulle betala mer än 50 procent av sin inkomst till skattmasen. Ganska omgående frångicks dock principen och skattebelastningen ökades åter. När Alliansregeringen tog över 2006 betalade genomsnittssvensken ca 55 procent i direkta och indirekta skatter.
Sedan 70 talet har Sverige, trots världens högsta skatter, dalat i välfärdslistor och tappat i internationell konkurrenskraft. Världens hårdaste skattetryck renderade således inte i bättre välfärd utan istället i den direkta motsatsen. Höga marginalskatter fick folk att ta långsemester istället för att arbeta, likaså bestraffades utbildning och strävsamhet samtidigt som det för lågutbildade lönade sig mer att gå på bidrag än att arbeta. Arbetsgivare hade inte råd att anställa och den svarta marknaden florerade. Världens högsta skattetryck gav i detta läge lägre skatteintäkter och därmed sämre välfärd. Skattebelastningen blev således en börda, inte bara för alla löntagare och arbetslösa utan framförallt för Välfärdssverige.
Alliansens arbetspolitik med breda skattesänkningar till framförallt låg- och medelinkomsttagare men också för arbetsgivare och investerare (genom avskaffad förmögenhetsskatt) i kombination med valfrihet inom vård, skola och omsorg har gjort det möjligt att anställa och lönsamt att arbeta och utbilda sig. Skattemedlen har blivit fler och kommit att användas effektivare, svensken får nu mer välfärd för inbetald skattepeng.
Alltså, sänkt skatt är en välfärdssatsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar