Vilket monopol älskar konkurrens?

Det är inte alltid kul att bli utmanad. En eller flera utmanare tvingar en upp på tårna och till skärpning. Det är annars alltid bekvämare att låta vardagen rulla, helst utan överraskningar och andra obehagligheter.

Socialdemokraterna vill nu ge kommunerna vetorätt mot nya friskolor. Därtill ska ett samarbetsavtal krävas samtidigt som friskoleaktören måste kunna visa att den minskar den sociala snedrekryteringen. Hur nu det ska gå till. Med hänvisning till JB - konkursen vill man således kraftigt inskränka den valfrihet som gjort att hundratusentals elever inte behövt bli fast vid närhetsprincipens läst. Samtidigt vill man återförvisa tusentals lärare till kommunens inte alltid så varma famn. I regeringens nyss lagda proposition, som bygger på Friskolekommitténs betänkande, förenas val- och etableringsfriheten med hård kontroll och skärpta krav på kvalitet och finanser. Det var ett balanserat förslag värt att bygga vidare på.

Med vetorätt i verktygslådan lär få bekväma kommunala skolpolitiker släppa på jobbiga konkurrenter. För vilket monopol älskar konkurrens?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-vill-ha-skarpta-krav-pa-friskolor_3485838.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140423

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/387-om-friskolor

Mot en skola öppen för alla

Med vänsterretorik är utbildningsminister Jan Björklund på väg att införa en ny sorts sorteringsskola. Sorteringen består i tidigare omdömen och betygssättning och ett avkall på att alla yrkesinriktade gymnasieprogram ska vara högskoleförberedande.
Tidigare omdömen och betyg sätter enligt belackarna en stämpel i elevens panna, dålig eller bra. Att inte ställa höga teoretiska krav på de praktiskt inriktade utbildningarna omöjliggör för dess elever att senare läsa vidare och göra den eftertraktade så kallade ”klassresan”.

I en abstrakt värld utan uns av verklighetsförankring kan vänsterresonemangen te sig vettiga. I alla bästa världar föds vi nämligen alla med samma förutsättningar och alla, unga som gamla, tar sitt moraliska ansvar, hjälper varandra och mobbar eller retar inte. I en sådan idealiserad värld behövs vare sig ordningsregler, betyg eller läxor. I en sådan värld har vi alla dessutom förutsättningar och drömmar om att bli professorer, jurister och revisorer med 4-5 års eftergymnasial utbildning på CV:t.

Eftersom vi lever i verkligheten faller dessvärre denna utopiska skolpolitik platt. Att acceptera och respektera människors olikheter och olika förutsättningar är inte sorterande utan snarare insorterande. Tusentals barn, årskull efter årskull, har de senaste decennierna lämnats vind för våg eftersom skolan inte haft verktyg att utvärdera och uppmärksamma barns problem och behov. Ytterligare tusentals skoltrötta och praktiskt kompetenta elever har fallit bort i senare år sedan matte C, engelska B och Fysik vare sig intresserat eller stimulerat.

Låt oss därför, en gång för alla, lämna 70 talets idealiserade skolpolitik och se framåt mot en skola öppen för alla.