Vinst och kvalité

Jonas Sjöstedts vänsterparti har fått stort inflytande i välfärdsfrågorna efter valet. Särskilt framgångsrik har han varit i fråga om vinstbegränsningar och etableringsinskränkningar för privata utförare.

Regeringen har med vänstern som stödhjul således bestämt att vinstmöjligheter inom välfärden kraftigt ska begränsas. Följden skulle givetvis bli att utbudet av utförare drastiskt skulle minska liksom vår valfrihet. Medan de rödgröna smider sina planer har Socialstyrelsen presenterat ny intressant statistik. I styrelsens färska rapport ”Kommun- och enhetsundersökningen 2014” konstateras att de privata äldreboendena var bättre än de kommunala på samtliga parametrar. I de privata boendena får äldre t ex betydligt oftare friskvård, får vara med på borådsmöten, får önska sig när de vill äta och delta i andra aktiviteter. Samtidigt vet vi sedan tidigare att konkurrens från privat håll också tvingar de kommunala utförarna till bättring.

Lyckligtvis saknas riksdagsmajoritet för de föreslagna begränsningarna. Den hetsiga och osakligt förda debatten har dock redan förstört mycket nog.

Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.

Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.

http://www.vardforetagarna.se/fakta-och-debatt/fakta-statistik

http://ifau.se/sv/Press/Meddelanden/Skolvalsreform-paverkade-olika-elevgrupper-pa-ungefar-samma-satt/

Högt förtroende och gott om resurser

Media matar oss dagligen med vårdtragik i form av desperat köande för vårdplats och behandling, felbehandlingar, överhopade sjukhuskorridorer med mera. Man kan tycka att denna verklighetsbeskrivning borde påverka och ge förtroendet för vården en törn. Intressant nog så verkar inte detta vara fallet och gudskelov finns heller inget fog för sådan oro.

Enligt Socialstyrelsens egen rapport från december ifjol uppger sig 73 procent av samtliga tillfrågade ha stort eller mycket stort förtroende för vården. Att förtroendet trots alla skräckhistorier ändå är så högt har sina naturliga förklaringar. Resurserna till vården har ökat med drygt 14 procent sedan 2001 vilket vida överstiger de extra behov som betingas av en åldrande befolkning. Andelen offentliga resurser som läggs på vården har ökat med 0,3 procent sedan 2006. Sverige är det land, tillsammans med Japan och Schweiz, som per capita satsat mest på vården efter finanskrisen.

Det är viktigt att, givetvis utan att förringa dem, se bortom de förvisso tragiska enskilda fallen för att istället se helheten. Även om vi givetvis helst inte vill höra en endaste tragisk historia så kan vi trots allt trösta oss med att svensk vård ändå mår riktigt bra.

https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2013/December/Tre-av-fyra-har-stort-fortroende-for-sjukhusvarden/

Piller kan aldrig ersätta omsorg

Läkemedelsförskrivningen till barn talar för att allt fler av dem mår allt sämre. Siffrorna i Socialstyrelsens förskrivningsdatabas över läkemedel borde få de flesta varningsklockor att ringa.

Socialstyrelsens siffror visar att förskrivningen av sömnmedel till barn under 12 år ökat med 170 procent på 5 år. Under samma period har 178 procent fler adhd-preparat skrivits ut, 23 procent fler lugnande medel och 32 procent fler av antidepressiva. Under 2011 fick 26 000 barn mellan 0-17 år adhd-läkemedel, varav 541 förskolebarn. Samma år fick över 1 000 barn under 12 år antidepressiva medan 12 000 fick olika former av lugnande. Psykiater Anna Lundh menar att en stor bov i dramat sannolikt är den stress och de överkrav som barn utsätts för.

En ytterligare förklaring, närliggande Lundhs, är troligtvis den allt tidigare institutionaliseringen av svenska barn. Under förespegling om att barnet mår bäst av samkväm med jämnåriga och av pedagogiska lekar bryts relationen rekordtidigt mellan föräldrar och barn, mitt under anknytningsfasen. 1 år efter födsel förväntas i många fall de färska föräldrarna återgå till sina värv medan barnet ska skolas enligt beprövad pedagogik.

Detta sätt att hantera våra barn är lika omänskligt som det är fel. Piller och preparat kan aldrig ersätta föräldrars närhet och omsorg.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnens-pillerkarta-ritas-om_7806908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130110

Varningsklockorna ljuder allt gällare

Färska siffror från Socialstyrelsen visar att förskrivningarna av sömnmedel till barn och unga ökat med 170 procent de senaste fem åren. Förskrivningarna av starkare sömnmedel som Valium och Sobril har under samma period ökat med drygt 150 procent. Mårten Gerle vid Socialstyrelsen konstaterar en utveckling där läkare generellt skriver ut allt mer sömnmedel till barn och unga.

Tyvärr är detta inte de enda siffror som visar på svenska barns och ungdomars tilltagande ohälsa. Sedan 1987 har exempelvis antalet unga tjejer som sökt ta livet av sig ökat med närmare 100 procent samtidigt som antalet tvångsinskrivna för ångestsymptom ökat med närmare 175 procent i samma grupp. All tillgänglig fakta talar för att svenska barn och ungdomar mår allt sämre. Ovanstående innebär också att vi toppar den europeiska ligan över antalet självmordsförsök hos unga tjejer. Så, vad är det som gör oss svenskar så unika?

Alltsedan Alva Myrdals profetia på 30 talet om det svenska folkets undergång i hennes ”Kris i befolkningsfrågan” har Sverige haft en unik och extrem syn på mannen, kvinnan och barnet. Barn uppfostras bäst av proffspedagoger och bör alls inte rås om av någondera förälder. I jämställdhetens namn ska mamma och pappa dela arbete lika, jämt och oavsett stadium i livet. Föräldraförsäkringen ska i möjligaste mån delas lika, helst kvoteras. Detta trots all kunskap vi har om hur viktig den första tiden är för barnets anknytning till mamman.

Denna politik, som i stort sett alla riksdagens partier ställer sig bakom, ger en förment bild av jämställdhet. Vi arbetar lika mycket, tar hand om våra barn lika lite och är i övrigt ganska könslösa. Familjen och de naturliga sociala nätverken slits dock samtidigt isär och förvandlar oss alla till individualister, i knäet på det offentliga. En sorglig konsekvens av detta är att barnen aldrig får en familj vilket garanterat är en viktig förklaring till barns och ungdomars tilltagande ohälsa.

http://www.sorlieekstrom.se/