Piller kan aldrig ersätta omsorg

Läkemedelsförskrivningen till barn talar för att allt fler av dem mår allt sämre. Siffrorna i Socialstyrelsens förskrivningsdatabas över läkemedel borde få de flesta varningsklockor att ringa.

Socialstyrelsens siffror visar att förskrivningen av sömnmedel till barn under 12 år ökat med 170 procent på 5 år. Under samma period har 178 procent fler adhd-preparat skrivits ut, 23 procent fler lugnande medel och 32 procent fler av antidepressiva. Under 2011 fick 26 000 barn mellan 0-17 år adhd-läkemedel, varav 541 förskolebarn. Samma år fick över 1 000 barn under 12 år antidepressiva medan 12 000 fick olika former av lugnande. Psykiater Anna Lundh menar att en stor bov i dramat sannolikt är den stress och de överkrav som barn utsätts för.

En ytterligare förklaring, närliggande Lundhs, är troligtvis den allt tidigare institutionaliseringen av svenska barn. Under förespegling om att barnet mår bäst av samkväm med jämnåriga och av pedagogiska lekar bryts relationen rekordtidigt mellan föräldrar och barn, mitt under anknytningsfasen. 1 år efter födsel förväntas i många fall de färska föräldrarna återgå till sina värv medan barnet ska skolas enligt beprövad pedagogik.

Detta sätt att hantera våra barn är lika omänskligt som det är fel. Piller och preparat kan aldrig ersätta föräldrars närhet och omsorg.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnens-pillerkarta-ritas-om_7806908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130110

Varningsklockorna ljuder allt gällare

Färska siffror från Socialstyrelsen visar att förskrivningarna av sömnmedel till barn och unga ökat med 170 procent de senaste fem åren. Förskrivningarna av starkare sömnmedel som Valium och Sobril har under samma period ökat med drygt 150 procent. Mårten Gerle vid Socialstyrelsen konstaterar en utveckling där läkare generellt skriver ut allt mer sömnmedel till barn och unga.

Tyvärr är detta inte de enda siffror som visar på svenska barns och ungdomars tilltagande ohälsa. Sedan 1987 har exempelvis antalet unga tjejer som sökt ta livet av sig ökat med närmare 100 procent samtidigt som antalet tvångsinskrivna för ångestsymptom ökat med närmare 175 procent i samma grupp. All tillgänglig fakta talar för att svenska barn och ungdomar mår allt sämre. Ovanstående innebär också att vi toppar den europeiska ligan över antalet självmordsförsök hos unga tjejer. Så, vad är det som gör oss svenskar så unika?

Alltsedan Alva Myrdals profetia på 30 talet om det svenska folkets undergång i hennes ”Kris i befolkningsfrågan” har Sverige haft en unik och extrem syn på mannen, kvinnan och barnet. Barn uppfostras bäst av proffspedagoger och bör alls inte rås om av någondera förälder. I jämställdhetens namn ska mamma och pappa dela arbete lika, jämt och oavsett stadium i livet. Föräldraförsäkringen ska i möjligaste mån delas lika, helst kvoteras. Detta trots all kunskap vi har om hur viktig den första tiden är för barnets anknytning till mamman.

Denna politik, som i stort sett alla riksdagens partier ställer sig bakom, ger en förment bild av jämställdhet. Vi arbetar lika mycket, tar hand om våra barn lika lite och är i övrigt ganska könslösa. Familjen och de naturliga sociala nätverken slits dock samtidigt isär och förvandlar oss alla till individualister, i knäet på det offentliga. En sorglig konsekvens av detta är att barnen aldrig får en familj vilket garanterat är en viktig förklaring till barns och ungdomars tilltagande ohälsa.

http://www.sorlieekstrom.se/