Den nya arbetslinjen

Vallöften ska finansieras. Ju fler och dyrare, desto mer pengar behövs. Magdalena Andersson har nu sammanställt sin lista för att betala det som utlovats till valmannakåren. Förslagen summerar till en form av reverserad arbetslinje vars huvuddrag är höjda ersättningar för att inte arbete och höjda skatter på arbete.

Höjd ersättning i a-kassan och sjukförsäkringen kan motiveras, om den är tillfällig och tjänar till att återfå den arbetslöse eller sjuke i arbete. Att däremot kombinera dessa höjningar med höjda skatter på arbete och att ta bort de bortre tidsgränserna renderar i en giftig cocktail. Därför får också Andersson skrap kritik från remissinstanserna som fått titta på förslagen. Ekonomistyrningsverket konstaterar att skattehöjningarna ”minskar både utbud och efterfrågan på arbetskraft”. Myndigheten menar vidare att de beräknade intäkterna från höjningarna är starkt överskattade, eftersom antalet arbetade timmar samtidigt förväntas minska. Arbetsförmedlingen menar att den höjda marginalskatten sannolikt kommer ”att minska arbetsutbudet och därmed arbetskraftsdeltagandet”. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering tror att incitamenten att arbeta minskar, i synnerhet för äldre låginkomsttagare. Enligt fackförbundet Saco får skattehöjningarna en klart negativ effekt eftersom det lönar sig ännu sämre än idag att utbilda sig.

Den nya arbetslinjen minskar incitamenten till att arbeta och anställa och uppmuntrar till att inte ta ett kneg. Den linjen förtjänar all kritik den kan få.

http://www.dn.se/ekonomi/massiv-kritik-mot-hojd-skatt/

http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.

Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.

http://www.vardforetagarna.se/fakta-och-debatt/fakta-statistik

http://ifau.se/sv/Press/Meddelanden/Skolvalsreform-paverkade-olika-elevgrupper-pa-ungefar-samma-satt/

Mer teori gav fler avhopp

Genom skolreformen under det tidiga 90-talet förlängdes gymnasiets 2-åriga yrkesutbildningar till 3 år och fylldes samtidigt med ytterligare teoretiskt innehåll. Tanken var att en bredare och mer generell utbildning skulle göra eleverna flexiblare på arbetsmarknaden. IFAU - forskaren Caroline Hall lät granska vad som sedan hände med de elever som gick på det nya yrkesprogrammet under den tid då de 2-åriga programmen löpte parallellt med de 3-åriga.

 Hall fann inget stöd för att eleverna på den längre utbildningen fick ett bättre skydd mot arbetslöshet än dem som gått den kortare och mindre teoretiska utbildningen. Hon fann däremot att de elever som läst den längre utbildningen löpte mellan 45 till 50 procents större risk att hamna i långa perioder av arbetslöshet än dem som gått den kortare varianten. Tidigare studier av Hall och IFAU visar samtidigt att avhoppen ökade markant i och med förlängningen till 3 år. Enligt Hall är det större antalet avhoppare också den troliga förklaringen till den ökade arbetslöshetsrisken.

Utbildningsminister Björklund har, förvissad om att skoltrötta och praktiskt ämnade elever inte alltid är betjänta av mer teori och högskolebehörighet, åter förkortat en rad av yrkesprogrammen och därtill gjort det frivilligt att läsa in högskolebehörighet via ytterligare teori. Mot bakgrund av Halls och IFAU:s forskning kan konstateras att detta varit klokt genomförda reformer med en tydlig socialliberal prägel.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bakslag-for-yrkesprogram_8498618.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130909

Så sjönk arbetslösheten över natten

Länge nog har arbetslöshetsdebatten kretsat kring den påstått rekordhöga ungdomsarbetslösheten. 25 procent av alla ungdomar mellan 15-25 år uppges vara sysslolösa och således arbetslösa. Att var fjärde ungdom enligt statistiken går utan arbete innebär samtidigt att den officiella arbetslöshetssiffran för totalbefolkningen uppgår till dryga 8 procent.

Siffrorna reviderades häromdagen av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) som penetrerat statistiken. Det som får Sverige att sticka ut har till stor del kulturella förklaringar. I Sverige, till skillnad från i många andra grannländer, söker gymnasister och studenter extrajobb vid sidan av studierna vilket innebär att de betraktas som arbetslösa. I exempelvis Tyskland och Österrike, som ofta lyfts fram som mönsterländer, är varannan gymnasiestudent på yrkesutbildningen lärlingsanställd vilket klassificerar dem som förvärvsarbetande. Enligt professor Anders Forslund vid IFAU går snarare 7 än 25 procent av Sveriges unga utan jobb. En konsekvens av detta är att den totala arbetslösheten också sjunker, från 8 till drygt 5,7 procent.

Bortom politikers och andra debattörers alarmistiska exklamationer döljer sig således en ganska ljus bild. Istället för en nyetablerad massarbetslöshet kan konstateras att Sverige klarat kriserna väl och till och med lyckats öka sysselsättningen. Detta tillstånd bör också vara utgångspunkten i en saklig och nyanserad politisk debatt.

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5504486

 

 

Barnfattigdom i borgerlighetens Sverige

Med syfte att blanda korten och markera politiska revir jobbar Socialdemokraternas propagandaministerium för full maskin. Nyvalde Håkan Johult gick ut hårt redan i sitt installationstal när han lät fastställa att ”Barnfattigdom hör hemma i Reinfeldts Sverige men inte i Socialdemokraternas Sverige”. Kalla vindar drar in över Sverige, klyftorna ökar och lidande blir de värnlösa, som barnen. Detta budskap ska vinna kommande val åt de nya sociala Socialdemokraterna.

För en saklig debatt måste fakta vara korrekt. Barnfattigdomen ökade under 2008, det stämmer, men förklaringen ligger inte i regeringens politik.

Enligt statistik från riksdagens utredningstjänst har jobbskatteavdragen minskat barnfattigdomen, höga ersättningsnivåer däremot, ökar den. Under Göran Perssons tid, då ersättningsnivåerna toppade, var barnfattigdomen dubbelt så hög som idag. Förklaringen till 2008 års ökning ligger närmast allena i den ökade flyktinginvandringen, där barnfamiljer initialt och tvingande alltid lever på socialbidrag. Bland svenska barn har fattigdomen däremot minskat från 6,3 till 5,4 procent under perioden 2006-2008. Det som tvingar in barnfamiljer i fattigdom är långvarigt beroende av socialbidrag. Detta slås bl.a. fast i IFAU:s rapport ”Fattigdom i Folkhemmet”.

Ingen tjänar på en oseriös debatt, därför måste korten åter sorteras och fakta läggas på bordet. Regeringens politik har, tvärtemot Håkan Johults påstående, minskat barnfattigdomen. För att helt radera ut den, vilket givetvis är allas mål, måste arbete främjas. Jobbskatteavdragen stimulerar till arbete. Ytterligare insatser som en flexiblare arbetsmarknad, lägre arbetsgivaravgifter och ett bättre företagsklimat skulle därför inte bara få fler i arbete utan även minska många barns lidande.