Löftesbrott och pengabrist

Ja, det finns anledning att vara bekymrad

Två av regeringens stoltaste löften till väljarna inför valet var slopad bortre tidsgräns i sjukförsäkringen och höjd a-kassa. Reformerna finns också med i den budget som ligger för handläggning hos finansdepartementet. Frågan är nu om det verkligen finns pengar att baxa dem hela vägen.

Samtidigt som finansministern går ut med akuta sparpropåer till departementen skriver Försäkringskassan upp sin prognos för kostnader relaterade till sjukförsäkringen. Enbart nästa år kommer den slopade bortre tidsgränsen att kosta 800 miljoner enligt myndigheten. Hur mycket den höjda a-kassan kommer att kosta vet vi inte ännu, men forskning visar entydigt på att ett lyft tak inte bara ökar kostnaderna direkt utan också indirekt genom ett lägre arbetsmarknadsdeltagande. Den höjda a-kassan är en lovvärd reform, men är högst feltajmad. Alla resurser och reformer måste nu läggas på att öka arbetskraftsdeltagandet och att få alla med arbetsförmåga i arbete, annars kommer Magdalena Anderssons besparingar bli obarmhärtiga. Då drabbas inte framförallt de välbeställda och friska utan de sämre bemedlade och sjuka.

Mycket talar för att regeringen kommer leverera ett pärlband av löftesbrott framgent. Och bättre det än att låta kostnaderna skena och låta fattiga och sjuka få lida för det.

Den nya arbetslinjen

Vallöften ska finansieras. Ju fler och dyrare, desto mer pengar behövs. Magdalena Andersson har nu sammanställt sin lista för att betala det som utlovats till valmannakåren. Förslagen summerar till en form av reverserad arbetslinje vars huvuddrag är höjda ersättningar för att inte arbete och höjda skatter på arbete.

Höjd ersättning i a-kassan och sjukförsäkringen kan motiveras, om den är tillfällig och tjänar till att återfå den arbetslöse eller sjuke i arbete. Att däremot kombinera dessa höjningar med höjda skatter på arbete och att ta bort de bortre tidsgränserna renderar i en giftig cocktail. Därför får också Andersson skrap kritik från remissinstanserna som fått titta på förslagen. Ekonomistyrningsverket konstaterar att skattehöjningarna ”minskar både utbud och efterfrågan på arbetskraft”. Myndigheten menar vidare att de beräknade intäkterna från höjningarna är starkt överskattade, eftersom antalet arbetade timmar samtidigt förväntas minska. Arbetsförmedlingen menar att den höjda marginalskatten sannolikt kommer ”att minska arbetsutbudet och därmed arbetskraftsdeltagandet”. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering tror att incitamenten att arbeta minskar, i synnerhet för äldre låginkomsttagare. Enligt fackförbundet Saco får skattehöjningarna en klart negativ effekt eftersom det lönar sig ännu sämre än idag att utbilda sig.

Den nya arbetslinjen minskar incitamenten till att arbeta och anställa och uppmuntrar till att inte ta ett kneg. Den linjen förtjänar all kritik den kan få.

http://www.dn.se/ekonomi/massiv-kritik-mot-hojd-skatt/

http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Sverige måste fortsätta sin förvandling

Mycket har hänt i Sverige sedan 2006. Reformer har drastiskt minskat långtidssjukskrivningarna, höjt kraven för a-kassa, sänkt skattekilarna för många tjänstebranscher, sänkt skatter för arbetstagare och bolag samt avgifter för anställda ungdomar, långtidsarbetslösa och invandrare. Reformer som har tjänat Sverige väl som idag är ett av de västländer som står allra starkast rustat inför framtiden.

De rödgröna har opponerat sig mot snart sagt samtliga ovanstående reformer och avser vid händelse av valseger att återställa flertalet av dem. Tidsgränserna i a-kassa och sjukförsäkring ska bort, arbetsgivaravgifter åter höjas precis som taket i a-kassan. Rut-avdraget ska trappas ned, liksom jobbskatteavdraget samtidigt som bolagsskatten åter höjs. Sammantaget vill man kraftigt försämra förutsättningarna för att driva näring och anställa vitt i landet och istället åter uppvärdera bidragsförsörjning. Hur de jobb som ska finansiera projektet ska skapas saknas dock skarpa förslag för.

Att återgå till det läge som rådde fram till 2006 vore förödande för svensk konkurrenskraft. Sverige måste fortsätta sin förvandling, för den där svenska humlan flög inte då och lär knappast göra det 2014 heller.

Goda grunder för obligatorisk A-kassa

Idag är det ytterst de olika fackförbunden som administrerar arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetskassorna ska finansiera den försäkring som faller ut om den försäkrade blir arbetslös. Ersättningen uppgår maximalt till 80 procent av inkomstbortfallet upp till en månadslön om 18 700 kr. Detta innebär att ytterst få verkligen får ut 80 procent av tidigare förvärvsinkomst. Idag är det härtill också allt färre som överhuvudtaget tillhör någon A-kassa.

Försäkringssystemet i dagens tappning är inte bara ihåligt utan också orättvist. Försäkringstagaren står nämligen själv inte för mer än 38 procent av försäkringsavgiften, resten betalas via arbetsgivaravgiften. Med andra ord kan uppemot 62 procent av försäkringsutfallet vara betalt av en oförsäkrad som inte har rätt till någon ersättning. En inkomstbortfallsförsäkring vid arbetslöshet är alltid av godo och en samhällsekonomisk nödvändighet. Försäkringen måste dock för det första vara rättvis, för det andra verkligen utgöra en försäkring och, för det tredje, faktiskt skydda mot inkomstbortfall.

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla yrkesverksamma, med en initialt hög men successivt avtagande ersättning under en begränsad period, skulle både vara rättvis och uppfylla försäkringskriterierna. Ett obligatorium skulle inte bara gagna de försäkrade utan samhället som helhet.

S då och nu

Bukettvis med rosor har delats ut till S nya ledare. Tråkmånsen Stefan Löfvén har tagit opinionen med storm, vilket lyft dennes sargade parti mot opinionsmässiga nivåer i paritet med fornstora dagars. Sammanbitet och lågmält har partiledaren profilerat sig som den eftertänksamma och pragmatiska ledaren i vars famn den nervöse kan krypa upp när det blåser.

S och Löfvéns uppsving är remarkabelt och imponerande, inte minst mot bakgrund av den politik som hittills presenterats. Dubblerade arbetsgivaravgifter för unga samt dubblerad moms för restaurangbesökare sägs ”frigöra” drygt 20 miljarder, miljarder som sedan ska ”satsas” på vidareutbildning av arbetslösa svenskar. Samtidigt ska taket i arbetslöshetsförsäkringen höjas så att ingen ska behöva gå från hus och hem. Dock, utan att precisera hur, så ska man också tillse att folk ändå tar de jobb som finns.

Den med gott minne minns säkert varför Göran Perssons S blev bortröstat för 5,5 år sedan. Obefintliga incitament att gå från arbetslöshet till arbete, en djungel av vuxenutbildningar, höga trösklar in på arbetsmarknaden och höga ersättningar till dem som inte jobbade. Så såg S politik ut då och vad det verkar så tycks det även bli framtidens melodi.