S då och nu

Bukettvis med rosor har delats ut till S nya ledare. Tråkmånsen Stefan Löfvén har tagit opinionen med storm, vilket lyft dennes sargade parti mot opinionsmässiga nivåer i paritet med fornstora dagars. Sammanbitet och lågmält har partiledaren profilerat sig som den eftertänksamma och pragmatiska ledaren i vars famn den nervöse kan krypa upp när det blåser.

S och Löfvéns uppsving är remarkabelt och imponerande, inte minst mot bakgrund av den politik som hittills presenterats. Dubblerade arbetsgivaravgifter för unga samt dubblerad moms för restaurangbesökare sägs ”frigöra” drygt 20 miljarder, miljarder som sedan ska ”satsas” på vidareutbildning av arbetslösa svenskar. Samtidigt ska taket i arbetslöshetsförsäkringen höjas så att ingen ska behöva gå från hus och hem. Dock, utan att precisera hur, så ska man också tillse att folk ändå tar de jobb som finns.

Den med gott minne minns säkert varför Göran Perssons S blev bortröstat för 5,5 år sedan. Obefintliga incitament att gå från arbetslöshet till arbete, en djungel av vuxenutbildningar, höga trösklar in på arbetsmarknaden och höga ersättningar till dem som inte jobbade. Så såg S politik ut då och vad det verkar så tycks det även bli framtidens melodi.