Pengar är inte problemet

Låt stå!

I Skolsverige råder just nu en dogm, att likvärdighet är skolans salighet. Vägen dit går genom ökade resurser och mindre klasser. Mindre talas däremot om vad skolan faktiskt behöver och dess egentliga syfte, kvalité i undervisningen.

Sverige spenderar redan idag en ansenlig summa pengar på grundskolan. Nionde mest i OECD per elev i klasserna 1 - 6. Klart mer än snittet och mer än det skolhajpade Finland. Korrelationen mellan nedlagda resurser och resultat är svag, liksom den mellan storlek på klasser och resultat (såvida det inte handlar om de allra yngsta). Det finns istället otaliga belägg för att kvalité uppnås på andra sätt, sådana som systematiskt motarbetats under flera decennier. Även om alliansregeringen hann ge sig i kast med en del.

Och det är inga revolutionerande grepp som föreskrivs. Barn och unga behöver, precis som alla vi andra, lugn och ro för att lära. De behöver likaså mötas av förväntningar och inte bortförklarande skäl till varför de inte ska klara sig. Lärarna måste få vara just lärare och de didaktiska och ämnesmässiga experter som de är. Slutligen krävs kontinuitet och god organisation, vilket duktiga pedagogiskt skolade rektorer borgar för. Så pengar i all ära, men tro inte att det löser problemet.