Trump är inte vilket barn som helst

Trump är arg, på mamma, pappa

och sin orättvisa omvärld

Inte oväntat men likafullt korkat lät Donald Trump meddela att han nu ämnar lämna det så mödosamt framförhandlade Parisavtalet. Avtalet hade framförhandlats av presidentens förhatlige föregångare på posten tillsammans med företrädare för världens största utsläppare av växthusgaser. Avtalet var historiskt då det var första gången Kina, USA, Indien och EU förmådde enas kring ett bindande åtagande om att minska utsläppen.

Avtalet var inte bara positivt för miljön utan också för att det visade att världens ledare faktiskt kunde sitta ned, diskutera och enas i svåra frågor. Miljöfrågan är känslig eftersom eftergifter kortsiktigt kan innebära nackdelar för den ekonomiska utvecklingen. Xi Jinping, Barack Obama, Narendra Modi och EU:s ledare lyckades i vart fall med bedriften och avtalet skrevs i april 2016 under av sammantaget 195 länder. Donald Trump gillar dock inte Obama, eller någon annan som säger emot honom. Stursk och kavat som han är tänker han nu minsann lämna avtalet, enligt egen utsago för att göra sitt land ”great” igen. 

Det är svårt att se att han på allvar kan tro att kolbrytning och mer utsläpp skulle göra hans land stort igen. Istället handlar det nog om att han inte tål att bli emotsagd eller kan ge Obama ett erkännande. Som ett barn i trotsåldern lägger han därför armarna i kors, och gör tvärtemot vad mamma säger. Trump är dock tyvärr inte vilket barn som helst utan världens mäktigaste man.

Sverige är inte boven

Opinionssiffrorna talar för att Miljöpartiets klimatfokus uppskattas i stugorna. Partiet synes ha befäst ett väljarstöd kring närmare 10 procent vilket gör det till riksdagens idag tredje största parti. Många sympatier vinnes genom hårda angrepp på en enligt partiet alltför passiv och för miljöfrågor rent av ointresserad regering.

Miljöpartiet har utan tvekan slagläge, ingen tycker illa om miljö och natur och få önskar en ökning av koldixiodutsläppen. Miljöengagemang ligger dessutom väl i tiden samtidigt som många av partiets sympatisörer bor i större städer där baksidorna av partiets politik knappt märks av. Baksidor finns det dock. Den föreslagna skatteväxlingen är närmast radikal och skulle brutalt slå ut delar av industri, transport och jordbruk om den genomfördes i föreslagen takt. Detta knappast till gagn ens för miljön eftersom de minskade utsläppen på hemmaplan istället endast skulle släppas ut utomlands. Lika viktigt att påpeka i sammanhanget är att Sverige inte är boven i klimatdramat. I Sverige producerar varje person i snitt 6,5 ton koldioxid per år, en siffra som dessutom minskar konstant. I Kina däremot, med drygt 1,3 miljarder invånare, uppgår motsvarande siffra till 7,8 ton. Och den siffran bara ökar. Mot bakgrund av kinesernas tilltagande utsläppslusta skulle det inte ens räcka om hela EU och USA minskade sina utsläpp till noll så länge Kinas ökning fortsätter.

Det förefallet oklokt att äventyra tusentals svenska jobb bara för att se dem flytta utomlands, särskilt som insatsen inte ens värnar miljön. En betydligt bättre strategi är då istället att bidra där det gör skillnad. Svensk miljöteknik är välutvecklad och efterfrågad. Det är därför betydligt klimatsmartare att lägga resurserna på att ge miljötunga företag bästa förutsättningar att lyckas internationellt.