Gröna visioner kostar både jobb och välfärd

Miljöpartiet tuffar på som höghastighetståget. Partiets profilfrågor vinner starkt gehör vilket knappast förvånar, genomgående sympatiska som de är. Men sannolikt kostar de mer än de smakar.

Att under fyra år släcka ned två fullt funktionella kärnkraftverk och fram till 2030 bomma igen allihop är äventyrligt. Motsvarande 840 terawattimmar el skulle behöva produceras på annat sätt. Kostnaden beräknas till 200 miljarder och med de alternativ vi har idag skulle elpriset närmast dubbleras. Kännbart inte bara i hushållens plånböcker utan framförallt för den tunga elintensiva industrin. 35-timmars arbetsvecka beräknas enligt Riksdagens utredningstjänst ge ett skattebortfall på upp till 155 miljarder. Partiet kalkylerar med att minskad stress ger färre sjukskrivningar och att fler skulle beredas plats på arbetsmarknaden. Stress beror dock sällan på för långa arbetsdagar utan på bristande möjligheter att påverka, monotona arbetsuppgifter och annat. I ett avancerat tjänstesamhälle är få arbetsuppgifter heller direkt utbytbara varför kortare arbetstid sannolikt bara leder till färre antal arbetade timmar.

Miljöpartiets ansatser är lovvärda men samtidigt godtrogna. Sverige är ett litet land i en global kontext, det måste vi förhålla oss till. Och i den kontexten kostar oss de grönas visioner både jobb och välfärd.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ekonom-spar-skatteforluster-vid-35-timmarsvecka_3616422.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140601

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ekonom-spar-skatteforluster-vid-35-timmarsvecka_3616422.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140601

Sverige är inte boven

Opinionssiffrorna talar för att Miljöpartiets klimatfokus uppskattas i stugorna. Partiet synes ha befäst ett väljarstöd kring närmare 10 procent vilket gör det till riksdagens idag tredje största parti. Många sympatier vinnes genom hårda angrepp på en enligt partiet alltför passiv och för miljöfrågor rent av ointresserad regering.

Miljöpartiet har utan tvekan slagläge, ingen tycker illa om miljö och natur och få önskar en ökning av koldixiodutsläppen. Miljöengagemang ligger dessutom väl i tiden samtidigt som många av partiets sympatisörer bor i större städer där baksidorna av partiets politik knappt märks av. Baksidor finns det dock. Den föreslagna skatteväxlingen är närmast radikal och skulle brutalt slå ut delar av industri, transport och jordbruk om den genomfördes i föreslagen takt. Detta knappast till gagn ens för miljön eftersom de minskade utsläppen på hemmaplan istället endast skulle släppas ut utomlands. Lika viktigt att påpeka i sammanhanget är att Sverige inte är boven i klimatdramat. I Sverige producerar varje person i snitt 6,5 ton koldioxid per år, en siffra som dessutom minskar konstant. I Kina däremot, med drygt 1,3 miljarder invånare, uppgår motsvarande siffra till 7,8 ton. Och den siffran bara ökar. Mot bakgrund av kinesernas tilltagande utsläppslusta skulle det inte ens räcka om hela EU och USA minskade sina utsläpp till noll så länge Kinas ökning fortsätter.

Det förefallet oklokt att äventyra tusentals svenska jobb bara för att se dem flytta utomlands, särskilt som insatsen inte ens värnar miljön. En betydligt bättre strategi är då istället att bidra där det gör skillnad. Svensk miljöteknik är välutvecklad och efterfrågad. Det är därför betydligt klimatsmartare att lägga resurserna på att ge miljötunga företag bästa förutsättningar att lyckas internationellt.