 |
| Av en annan uppfattning |
En uppgiven Donald Tusk, Europeiska Rådets ordförande,
meddelade nyligen att EU inte kommer kunna införa tvingande regler kring
omfördelning av mottagna flyktingar. Det fick vissa att gå i taket, och andra
att jubla. Jublade gjorde man i öst, misströstades gjordes det i väst. Inte
minst i Sverige.
Den europeiska gemenskapen har gått från att vara en samarbetsgemenskap
mellan ett fåtal kulturellt och ekonomiskt likasinnade till en intim union med de
flesta länderna på kontinenten. Expansionen har framförallt gått österut.
Tanken med att ge sig österut var god. Genom ekonomisk konvergens, ökad handel och
samverkan skulle det ekonomiskt tilltufsade öst lyftas för att på sikt konvergera
med oss i väst. Tanken var dock godare än genomtänkt. Idag ser vi hur flera av
dessa länder fjärmar sig från gemenskapen och dess allmängiltiga principer. För
vår historia och bakgrund formar oss och EU:s vidgande sprickor är ett bevis på
det. I Polen och Ungern vinner man framgång på att begränsa yttrandefrihet och
montera ned rättssäkerheten. En ytterligare gemensam nämnare är att demokrati
tycks vara mindre intressant.
Det blir allt tydligare att EU-samarbetet har sina gränser. Vi
är olika, och det måste accepteras och respekteras. Om så inte sker kommer garanterat
fler medlemmar slå bakut, med en snabbt eroderande gemenskap som följd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar