söndag 17 december 2017

Ett EU-projekt med uppenbara gränser


Av en annan uppfattning
En uppgiven Donald Tusk, Europeiska Rådets ordförande, meddelade nyligen att EU inte kommer kunna införa tvingande regler kring omfördelning av mottagna flyktingar. Det fick vissa att gå i taket, och andra att jubla. Jublade gjorde man i öst, misströstades gjordes det i väst. Inte minst i Sverige.
Den europeiska gemenskapen har gått från att vara en samarbetsgemenskap mellan ett fåtal kulturellt och ekonomiskt likasinnade till en intim union med de flesta länderna på kontinenten. Expansionen har framförallt gått österut. Tanken med att ge sig österut var god. Genom ekonomisk konvergens, ökad handel och samverkan skulle det ekonomiskt tilltufsade öst lyftas för att på sikt konvergera med oss i väst. Tanken var dock godare än genomtänkt. Idag ser vi hur flera av dessa länder fjärmar sig från gemenskapen och dess allmängiltiga principer. För vår historia och bakgrund formar oss och EU:s vidgande sprickor är ett bevis på det. I Polen och Ungern vinner man framgång på att begränsa yttrandefrihet och montera ned rättssäkerheten. En ytterligare gemensam nämnare är att demokrati tycks vara mindre intressant. 
Det blir allt tydligare att EU-samarbetet har sina gränser. Vi är olika, och det måste accepteras och respekteras. Om så inte sker kommer garanterat fler medlemmar slå bakut, med en snabbt eroderande gemenskap som följd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar