Språkkrav nu som då

Lika bra idag som för 17 år sedan

I valet 2002 rusade väljarstödet för Folkpartiet och partiledare Lars Leijonborg dubbades till lejonkung. Det var då det och Folkpartiet hade just lanserat sitt förslag om språkkrav för medborgarskap. I årets almedalstal föreslog Ulf Kristersson att språkkunskaper ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

Att ställa krav är att bry sig lyder ett gammalt liberalt ordspråk. På samma sätt är det en samhällelig plikt att tydligt tala om vad som krävs för att lyckas i det svenska samhället, samt att sedan också ge förutsättningar för att uppnå kraven. Utan grundläggande, helst goda, kunskaper i det svenska språket saknas i princip all möjlighet att integrera sig. Att överbrygga språkbarriären är därför kritiskt både för den nyanlände själv men också för samhället i stort som annars dras isär när språkokunniga öar isoleras från övriga samhället.

Kristerssons förslag om språkkrav är lika bra och nödvändigt idag som på Leijonborgs tid för 17 år sedan. Skillnaden är att det idag är betydligt mer bråttom och än mer kritiskt än då.