Vad kunde man förvänta sig av Sabuni?

Har ett (för) brett nätverk?

Liberalernas Nyamko Sabuni har inte haft någon rolig start på partiledarjobbet. Utgångsläget var tufft med ett sargat och delat parti i ryggen. Sten på bördan lades med coronakrisens framfart där regeringsdominanten S stal scenen och lämnade lilla L knappt en städskrubbs utrymme.

När SvD drog igång sin reportageserie om Sabunis kopplingar till och påstådda beroende av lobbyister hängde hon således redan på repet. Tuff granskning i all ära men SvD:s och sedermera DN:s kampanjer mot Sabuni snuddar snarare vid karaktärsmord. Sabuni kommer från en tjänst som hållbarhetsansvarig hos teknikkonsulten ÅF, som framförallt arbetar med teknikskiften och den gröna omställningen. Tidigare i karriären innehade hon flera tunga poster i Folkpartiet, kollega med bland andra Johan Jakobsson och partiledaren Lars Leijonborg. Dessa delade samma visioner och fungerade bevisligen bra ihop. Sabuni har ett erkänt klimatengagemang och partiets fulla stöd i det. Det vore i ett sådant läge och under sådana omständigheter idiotiskt att inte nyttja sitt nätverk och sin kompetens. Att nätverket sedan delvis utgörs av förhatliga lobbyister och storföretag bör och ska inte spela någon roll.

Så vad kunde man egentligen förvänta sig av Sabuni? Egentligen precis det som också skedde. Nämligen att hon lyssnar till och lär av erfarenhet, tar intryck från de företag som ska genomföra klimatomställningen samt att hon gör det hon kan och tror på och har sitt partis stöd för att göra.

Språkkrav nu som då

Lika bra idag som för 17 år sedan

I valet 2002 rusade väljarstödet för Folkpartiet och partiledare Lars Leijonborg dubbades till lejonkung. Det var då det och Folkpartiet hade just lanserat sitt förslag om språkkrav för medborgarskap. I årets almedalstal föreslog Ulf Kristersson att språkkunskaper ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

Att ställa krav är att bry sig lyder ett gammalt liberalt ordspråk. På samma sätt är det en samhällelig plikt att tydligt tala om vad som krävs för att lyckas i det svenska samhället, samt att sedan också ge förutsättningar för att uppnå kraven. Utan grundläggande, helst goda, kunskaper i det svenska språket saknas i princip all möjlighet att integrera sig. Att överbrygga språkbarriären är därför kritiskt både för den nyanlände själv men också för samhället i stort som annars dras isär när språkokunniga öar isoleras från övriga samhället.

Kristerssons förslag om språkkrav är lika bra och nödvändigt idag som på Leijonborgs tid för 17 år sedan. Skillnaden är att det idag är betydligt mer bråttom och än mer kritiskt än då.