Det finns förvisso många svenska prestationer att yvas över i dessa OS tider. Dock är det kanske inte framförallt någon av våra olympier som förtjänar mest heder och beröm utan en förmodligen mindre atletiskt byggd ambassadör.
Relationen mellan Sverige och Vitryssland kan för tillfället betecknas som minst sagt frostig. Som svar på den vitryska utvisningen av Sveriges där stationerade ambassadör, Stefan Eriksson, har Sverige nekat vitryska diplomater inresevisum till Sverige samt beordrat två diplomater vid den vitryska ambassaden att lämna Sverige.
Ambassadör Eriksson har under sin tjänstgöring i landet gäckat den diktatoriske presidenten Alexander Lukasjenko genom sitt idoga arbete för mänskliga rättigheter och demokrati. Den vitryska regimen anser nu att Eriksson i sitt arbete ”gått utöver det vanliga uppträdandet för en utländsk diplomat”. Genom sitt engagemang för grundläggande rättigheter gjorde sig således Eriksson till bitter ovän med Europas sista diktator vilket den senare till sist inte kunde tåla.
Det är givetvis olyckligt att Sverige nu tappar sin plats på första parkett vilket kommer att försvåra demokratiarbetet i landet. Dock finns knappast något utrymme för förhandling och framsteg om vi nu inte voro beredda att kompromissa om de allra mest basala rättigheterna, de mänskliga. Och det är vi givetvis inte. Så heja Stefan Eriksson och heja Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar