Övervaka mera

Fyller sin funktion, 

även i ett liberalt samhälle

Övervakning är inget att sträva efter och knappast något liberalt honnörsord. Verkligheten har dock sprungit ifrån idealismen och dessutom finns idag betydligt mer påträngande integritetshot än övervakningskameran.

I fjol betalade Göteborg 11,1 miljoner kronor för klottersanering. Göteborgs spårvagnar registrerade 2,6 klottertillfällen per dag och årsnotan bara för att hålla stadens vagnar klotterfria summerade till 1,4 miljoner kronor. Under året krossades också glas i stan för 9,3 miljoner kronor, varav stadsdelarna fick ta 3,5 miljoner ur sina redan anorektiska budgetar. Inbrott och stölder kostade därtill staden ytterligare 7 sura miljoner, exklusive självrisker. Utöver dessa kvantifierbara kostnader kryllar staden av otrygga och brottsbetalastade platser där polisen vittnar om att kameror skulle fyllt både förebyggande och bevissäkrande funktioner. Och ur integritetshänseende är övervakningskameror kanske det vi minst har att oroa oss över idag i tider när minsta lilla like, fika på stan och weekendresa registreras på nätet.

Vandalism och tilltagande otrygghet berättigar tyvärr övervakningskameran, den är vi till och med skyldiga den otrygge och skattebetalaren. Dessutom, en grundbult i liberalismen är friheten att leva och forma sitt eget liv liksom den privata äganderätten. I försvaret av dessa rättigheter krävs idag tyvärr mera övervakning.

Dyr nota för integritetsvurm

Häromdagen kom notan för saneringskostnaderna av Stockholms, Västra Götalands och Skånes kollektivtrafik. SL i Stockholm har sedan 2002 pungat ut över miljarden endast för klottersanering av lokaltrafikens ekipage. Västtrafik i Västra Götaland bränner årligen 40 miljoner medan Skånetrafiken spenderar 30 miljoner vardera år.

För SL:s avbrända miljard hade stockholmaren istället kunnat få 285 nya bussar, 25 nya tunnelbanetåg eller 12 pendeltåg. På grund av den besinningslösa och fullständigt meningslösa vandalismen tvingas nu istället stressade kollektivtrafikanter stå och huttra på perrongen.

I en slags pseudoverklighet lever de som inte vill övervakas eller övervaka. Detta samtidigt som en rad exempel från den verkliga verkligheten visar att kameraövervakade platser är både lugnare och förskonade från vandalism. Att förespråka övervakning skär i mitt liberala hjärta, men Sveriges alla vandaler tycks mig inget annat val ge. Notan har blivit för dyr för naiv integritetsvurm.