Dyr nota för integritetsvurm

Häromdagen kom notan för saneringskostnaderna av Stockholms, Västra Götalands och Skånes kollektivtrafik. SL i Stockholm har sedan 2002 pungat ut över miljarden endast för klottersanering av lokaltrafikens ekipage. Västtrafik i Västra Götaland bränner årligen 40 miljoner medan Skånetrafiken spenderar 30 miljoner vardera år.

För SL:s avbrända miljard hade stockholmaren istället kunnat få 285 nya bussar, 25 nya tunnelbanetåg eller 12 pendeltåg. På grund av den besinningslösa och fullständigt meningslösa vandalismen tvingas nu istället stressade kollektivtrafikanter stå och huttra på perrongen.

I en slags pseudoverklighet lever de som inte vill övervakas eller övervaka. Detta samtidigt som en rad exempel från den verkliga verkligheten visar att kameraövervakade platser är både lugnare och förskonade från vandalism. Att förespråka övervakning skär i mitt liberala hjärta, men Sveriges alla vandaler tycks mig inget annat val ge. Notan har blivit för dyr för naiv integritetsvurm.

Spara eller slösa?

Samtidigt som Sverige tuffar på som tåget och svensken blir allt rikare pumpas lånebubblan allt närmre bristningsgränsen. Somliga befarar att bolåneinstituten och bankerna tillsammans med Riksbanken bäddar för en bolånekrasch likt den amerikanska, irländska eller spanska. Om så är fallet lär den lovvärda ekonomiska utvecklingen brytas abrupt ännu i sin linda.

Alltmedan svensken kunnat gotta sig åt smått fantastiska avdragsmöjligheter för sina lånekostnader har hon bestraffats med en av världens högsta kapitalskatter. Signalen är tydlig, låna gärna men spara för guds skull inte. Följden har blivit att lånestocken i bankernas balanser svällt till ett ohållbart omfång medans risk- och investeringsvilligt kapital flytt landet. Många är de som gnäller och oroas över ökat utländskt, ofta ansiktslöst, ägande av svenskt näringsliv. Sambandet är lika tydligt som det är naturligt, kapitalet har sedan länge lämnat landet för skatteförmånligare jurisdiktioner.

FP`s ekonomisk-politiske talesman, Carl B Hamilton, föreslår stegvisa sänkningar av kapitalskatten i kombination med mindre lukrativa ränteavdrag. Med dessa reformer skulle Spara få en välförtjänt dunk i ryggen samtidigt som Slösa skulle få ta sig en behövlig funderare. Sunt, inte bara för Spara och Slösa utan för hela den svenska ekonomin.