OECD presenterade häromveckan en jämförelse mellan de 34
medlemsländernas miljöpolitik och gröna framsteg. Utfallet var som väntat
mycket gott för Sveriges del. Simon Upton, chef på OECD:s miljösekretariat,
konstaterar att ”minskningen av växthusgastutsläppen är en av de största i
världen, och andelen förnybara energikällor är extremt stor”. Vidare
konstaterar Upton att ”Ni har lyckats frikoppla utsläppsminskningen från den
ekonomiska tillväxten, och har visat att det går att ha båda samtidigt”.
Viss kritik framförs förvisso, bland annat gällande skyddet
av den biologiska mångfalden och skyddet av de marina miljöerna, men på det stora
hela ges Sveriges miljöpolitik alltså toppbetyg. I ljuset av OECD:s omdöme
aktualiseras relevansen i Miljöpartiets revolutionära agenda. Miljöpartiets
förslag om höjd koldioxidskatt på bensin med 70 öre/litern, höjd dieselskatt
med en krona/litern, kilometerskatt på lastbilstransporter, särskild flygskatt
med 100 kr inrikes och 300 kr utrikes, skatt på konstgödsel, höjd skatt på
naturgrus, skatt på avfallsförbränning och skatt på avfallsdeponi, slopad
skattebefrielse för miljöbilar, höjd skatt på vattenkraft och kärnkraft,
avvecklad kärnkraft och någon form av avskaffad tillväxt är utmanande och
närmast provocerande. Inte minst hotar de den positiva utvecklingen av
kombinerad tillväxt och utsläppsminskningar som OECD beskriver. Den gröna
revolutionen kan därför samtidigt bli en grön undergång.
Samtidigt som Sveriges ekonomi och ekonomiska utveckling är
bland världens mest robusta är alltså även våra minskningar av växthusgaser en
av de största i världen. I en sådan kontext gör Miljöpartiets krav sannolikt
mer skada än nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar