Ett avgörande skäl för EU:s Coronafond

Pyntar upp

EU-maskineriet har gnisslat länge. Att kugghjulen trots allt ännu snurrar är imponerande. Men det finns också skäl för det, som tillräckligt många i slutändan ändå ställer upp på.

Coronaepidemin har kastat ytterligare grus i EU-maskinen och än en gång skickat ut samarbetat på slak lina. EU:s 27 länder har alla infekterats mer eller mindre svårt, med fatala ekonomiska konsekvenser. BNP- liksom arbetslöshetssiffror kommer bli bistrare än under självaste finanskrisen varpå den europeiska ekonomin, och samarbetet i stort, åter står under hot. EU-kommissionen har därför föreslagit en Coronakrisfond om astronomiska 750 miljarder euro till särskilt utsatta. Större delen, 500 miljarder, föreslås utgå som bidrag. Det finns åtskilliga argument emot en solidariskt tvingande finansiering av andra länders ekonomier, det allra tyngsta argumentet är dock för. Hjälps vi nu inte åt kommer EU-samarbetet rent av att rämna, Sverige tappa en gigantisk exportmarknad och sin bästa samarbetspartner samtidigt som andra, rent otäcka, typer lär fylla detta tomrum.

Sverige är på egen hand inte mer än en droppe i havet och utan ett fungerande EU är för övrigt hela kontinenten endast en pöl på den världspolitiska kartan. Denna insikt är också skälet till att EU-maskinen ännu hackar på samt skälet till varför Sverige helhjärtat måste ställa upp på EU-kommissionens Coronafond.

Goda EU-råd helt gratis

Sverige får såväl ris, ros som goda råd av EU-kommissionen i dess granskning av vår ekonomi och reformagenda. Som väntat är lovorden som varmast kring ekonomin som enligt kommissionen når sitt mål ”med råge”, med finanspolitisk stabilitet och en modest statsskuld. Intressantare är då kritiken och de goda råden.

För att bromsa den skenande kredittillväxten bör ränteavdragsmöjligheterna begränsas samtidigt som fastighetsskatten kan behöva höjas. Marknadsorienterade hyror bör tillåtas för att öka rörligheten på bostadsmarknaden samt stimulera till nybyggnation. Kommissionen fastslår att regeringens införda och föreslagna åtgärder inom skolan går i rätt riktning men att det behövs radikalare strukturförändringar för att underlätta övergången från utbildning till arbete.

Kommissionens rapport konstaterar att de ekonomiska fundamenten är stabila men att det krävs djärvare tag för att stå sig internationellt även framgent. Ränteavdragsbegränsningar och en mer marknadsanpassad hyressättning måste därför diskuteras både sakligare och seriösare medan satsningarna på lärlings- och yrkesutbildningarna bör vidgas ytterligare så att även de praktiskt lagda bereds en framtid på arbetsmarknaden. 

Goda råd kan vara alldeles gratis och vill det sig riktigt väl så kan även goda reformer vara det.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/eu-uttrycker-oro-for-svenska-skulder_3621114.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140604

EU-byråkratin lämnar medborgarna på perrongen

I den europeiska krisens spår rullar EU-byråkratins hjul allt snabbare. Krisåtgärd och krispaket far förbi snabbare än vinden och få, om ens byråkraterna själva, har någon möjlighet att hänga med. Gemensamt för krisåtgärderna är att de var för sig överför makten över beslutsfattandet från medlemsländerna till ett fåtal, icke folkvalda, i EU:s absoluta toppgarnityr. Processen innebär att den tidigare så omhuldade subsidiaritetsprincipen snart är ett minne blott.

Den mäktigaste byråkraten av dem alla, EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, synes också var den mest lomhörde. Alltmedan missnöjet tilltar ute i unionen, med nya antieuropeiska missnöjespartier och våldsamma kravaller, vill Barroso inte bara fullborda den politiska unionen utan därtill också skapa ett finanspolitiskt dito. Barrosos vision är således att han och hans kollegor inte bara ska diktera de politiska villkoren utan också ta över beskattningsrätten över unionens medborgare. Maken till brist på lyhördhet och arrogans har sällan skådats.

Den accelererande processen mot ett federalismens Europa med allt mindre av medborgardemokrati hotar att spränga hela EU-samarbetet. I längden tröttnar nämligen resenärerna på att stå och huttra på perrongen. Till slut väljer de helt enkelt ett annat färdmedel vilket aldrig kan sluta väl för reseoperatören. Att detta nu håller på att inträffa synes inte angå de ansvariga driftsoperatörerna, något som är sorgligt eftersom EU behövs och förtjänar nöjda resenärer.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/eu-behover-ga-mot-en-federation_7502072.svd

Håll statsfeminismen utanför styrelserummen

Det tycks nu bli verklighet av EU-kommissionens tidigare hot om könskvotering i europeiska bolagsstyrelser. EU:s justitiekommissionär Viviane Reding har nämligen färdigställt sitt direktivsförslag för könskvotering i bolagsstyrelser vilket kommer tvinga vardera bolag att åtminstone ha en 40 procentig kvinnlig besättning.

Ingen vettig person lär ha synpunkter på Redings argument i sak, de skarpaste knivarna ska leda bolagen oavsett kön och en sund mix gör garanterat väl i i många fall bra gubbiga styrelselokaler. Framdikterad kvotering innebär dock samtidigt en kraftig inskränkning av äganderätten samt en misskreditering av kvinnor generellt. Äganderätten är en av de bärande grundbultarna i det utvecklade samhället, en rätt som måste värnas och försvaras oavsett vart de politiska vindarna blåser för tillfället. Att tvinga någon till kvotering är i detta avseende inte bättre än att tvinga av någon dess plånbok eller annan ägodel. Kvotering innebär dessutom att vi frångår den meritokratiska ordningen och söker genvägar till något förment bättre. Redings kvoteringsdirektiv hotar därför att bli en papperstiger som inte på något sätt gagnar jämställdheten.

Ojämställdhet mellan könen är ett problem, inte bara för de förfördelade utan för samhället som helhet. Rötterna går dock djupare än hur fördelningen ser ut i bolagens styrelserum och lösningen är knappast en framhastad pappersprodukt från EU högkvarteret. Så håll Reding och hennes statsfeminism utanför styrelserummen.

http://www.europaportalen.se/2012/09/eu-kraver-fler-kvinnor-annars-hotar-boter