Vilken skattkista har SSU tillgång till

Elin Ylvasdotter bröstar upp sig

Visst ska ungdomsförbund vara avantgardistiska, lite rebelliska och gärna provocerande, men uns av förankring kan ändå förväntas. Samtidigt som en allt svettigare Morgan Johansson konstaterar att ”Sveriges gräns är nådd” passar SSU-ordföranden Elin Ylvasdotter på att skriva debattartiklar som i stort går direkt på tvärs med migrationsministerns bedömning.

På SvD debatt (6/11) går Ylvasdotter till hårt angrepp på Moderata studenters Benjamin Dousa sedan denne i princip instämt i det som Ylvasdotters partikamrater Löfven och Johansson precis tillstått, mottagandet är tänjt till bristningsgränsen. Bostäder saknas, Migrationsverket saknar personal för att asylpröva, Socialförvaltningen saknar handläggare för alla ensamkommande, skolan behöver akut anställa åtminstone 7 000 nya lärare med ämneskunskap inom svenska som andraspråk osv. Till de kapacitetsrelaterade svårigheterna kommer de direkt ekonomiska i form av dagersättning, etableringsstöd, sjukvård, bostads- och barnbidrag etc. Utan minsta analys slår Ylvasdotter präktigt fast att det svenska samhälls- och välfärdsbygget behöver invandring, bland annat av ekonomiska skäl. Därför tycker hon att dagersättningen bör höjas, liksom etableringsersättningen, uppehållstillstånd ska vara permanenta och papperslösa ska ovillkorslöst ha rätt till vård. Och detta ska vi låna till.

Det är fritt fram för SSU att resonera som de gör, men för debatthöjdens skull bör de samtidigt redogöra för vilken skattkista de har tillgång till. För inte kan de väl på allvar mena att vi ska lån till kalaset.

http://www.svd.se/flyktingarna-ar-inte-en-belastning/om/flyktingkrisen-i-europa

Altruism i all ära

Vård åt alla, men till vilket pris.

Sverige har höga humanitära ambitioner och följaktligen ett av världens mest generösa flyktingmottagande. Likaså spenderar vi kanske allra mest i världen på bistånd. Detta ska vi vara stolta över, inte minst betraktat utifrån den internationella kontext som vi befinner oss i.

Myntet av denna generositet har dock dessvärre en baksida och det är alltför sällan som vi granskar den. När Johannes Mosskin och Anders Björkman, generalsekreterare respektive vice ordförande i den ideella organisationen Läkare i världen, på SvD debatt propagerar för allas lika rätt till vård respektive tandvård beaktas exempelvis bara ena sidan av detta mynt. Skribenterna pekar på Sveriges ansvar för alla människor som vistas i landet, även de illegala, samt de förpliktelser som följer av de internationella konventioner som vi ratificerat. En förkrossande majoritet instämmer med skribenterna i fråga om vårt internationella ansvar, artikeln är sålunda inte kontroversiell. Desto mer kontroversiell hade den varit om de båda undertecknarna även lyft kostnadsaspekten.

Frågan om allas rätt till vård är viktig och måste givetvis debatteras, men då utifrån ett helhetsperspektiv som förmår att vidröra alla aspekter. Altruism i all ära, men om den kostar pengar måste detta klart framgå.

http://www.svd.se/sveriges-ansvar-att-erbjuda-migranter-vard/i/senaste/om/debatt