Altruism i all ära

Vård åt alla, men till vilket pris.

Sverige har höga humanitära ambitioner och följaktligen ett av världens mest generösa flyktingmottagande. Likaså spenderar vi kanske allra mest i världen på bistånd. Detta ska vi vara stolta över, inte minst betraktat utifrån den internationella kontext som vi befinner oss i.

Myntet av denna generositet har dock dessvärre en baksida och det är alltför sällan som vi granskar den. När Johannes Mosskin och Anders Björkman, generalsekreterare respektive vice ordförande i den ideella organisationen Läkare i världen, på SvD debatt propagerar för allas lika rätt till vård respektive tandvård beaktas exempelvis bara ena sidan av detta mynt. Skribenterna pekar på Sveriges ansvar för alla människor som vistas i landet, även de illegala, samt de förpliktelser som följer av de internationella konventioner som vi ratificerat. En förkrossande majoritet instämmer med skribenterna i fråga om vårt internationella ansvar, artikeln är sålunda inte kontroversiell. Desto mer kontroversiell hade den varit om de båda undertecknarna även lyft kostnadsaspekten.

Frågan om allas rätt till vård är viktig och måste givetvis debatteras, men då utifrån ett helhetsperspektiv som förmår att vidröra alla aspekter. Altruism i all ära, men om den kostar pengar måste detta klart framgå.

http://www.svd.se/sveriges-ansvar-att-erbjuda-migranter-vard/i/senaste/om/debatt

Hoppet ställs till högsta förvaltningsdomstolen

Politikerna i stadsdelsnämnden Majorna-Linné i Göteborg har nu bestämt sig för att överklaga kammarrättens beslut att låta två judiska barn undervisas i hemmet istället för i konventionell skola. Kammarrättens beslut är tämligen offensivt eftersom det tänjer på Skollagen enligt vilken skolplikt föreligger upp till viss ålder.

Kammarrätten har ansett att synnerliga skäl föreligger för att barnen inte ska behöva gå i svensk skola. De synnerliga skälen är i strikt mening av religiös karaktär då barnens föräldrar utövar en ytterst ortodox judisk tro. Denna innebär bl.a. ett 30 tal bönetillfällen om dagen, att endast koshertillredd mat accepteras, en viss klädsel och att pojkar och flickor måste hållas åtskilda i undervisningen.

Om kammarrättens beslut står sig också i högre instans innebär detta i en förlängning att föräldrars religionsutövning tillåts inskränka på barns utvecklingsmöjligheter, deras möjligheter till ett socialt liv och överhuvudtaget möjligheten att utforma sina egna liv. Detta är grava brott mot FN:s barnkonvention och torde, om allt står rätt till, också strida mot svensk lag. Hoppet ställs nu till högsta förvaltningsdomstolen.   http://odenjung.blogspot.se/2012/10/prova-kammarrattens-dom-om.html

Vem vågar sätta barnperspektivet i första rum?

I Tyskland pågår för tillfället en debatt om huruvida omskärelser av nyfödda pojkar ska legaliseras. Frågan har aktualiserats sedan en domstol i Köln förklarat att ingreppet kränker barns rättigheter. Förbundskansler Angela Merkel menar å sin sida att Tyskland skulle komma att betraktas ”som en udda nation av komiker” om företeelsen skulle förbjudas. I Sverige har vi sedan 2001 en specifik lag som uttryckligen tillåter omskärelse av små pojkar. Mycket tyder nu på att även Tyskland kommer få en liknande lag sedan förbundsdagen, av religiösa skäl, röstat för.

Det är i sammanhanget intressant att skärskåda domskälen i den dom som alltså ansåg att ingreppet inte borde accepteras. Domen klargör att tidig omskärelse innebär ett ingrepp som är bestående och oåterkalleligt varför det enligt tysk lag bör betraktas som olagligt. Domstolen bedömer det vidare som en rimlig begränsning i föräldrarnas vårdnadsrätt att låta ingreppet vänta tills barnet självt kan bestämma. Resonemanget står i överensstämmelse med FN:s barnkonvention vars artikel 12 proklamerar att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i frågor rörande sig själv.

I Sverige sätts barnperspektivet sällan eller aldrig i första rum. I fråga om omskärelse är det religionsfriheten, alltså föräldrarnas rätt att utöva sin religion, som går före barnets rätt till sin kropp. I en rad ytterligare frågor är det de vuxnas perspektiv och rätt som väger tyngst, om det så handlar om insemination, vårdnadstvister eller homosexuellas rätt till adoption. Detta trots all empiri om visar på vikten av både faders- och modersgestalter samt tillgång till båda de biologiska föräldrarna för barnets utveckling.

Jag skulle aldrig betrakta Tyskland ”som en udda nation av komiker” om de valde förbudsvägen i nu relevant fråga, istället skulle jag respektera det land som faktiskt vågar sätta barnets perspektiv i första rum.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/omskarelselag-delar-tyskland_7377586.svd