Tyskland är en dålig förebild

Tyskland brukar åberopas som en miljö- och energipolitisk förebild. Landet som vågade gå före och som först av alla industriländer släckte ned sin kärnkraft. Den kraftfulla omställningen, från dåtidens energislag till framtidens gröna och förnybara, kom att kallas die Energiwende, vändningen. Vändningen innebar att det sista tyska kärnkraftverket togs ur drift 2011.

Genom särskilda avgifter på räkningen beläggs nu energikonsumenten med en extra miljöskatt. Härigenom har tyska hushåll subventionerat grön energi med 965 miljarder sedan 2000. Utvärderingar visar att subventionerna varit högst ineffektiva och att nya innovationer uteblivit. Samtidigt konstateras att energipriserna idag är 48 procent högre än Europagenomsnittet för hushållen och 19 procent högre för industrin. Det senare ses som en förklaring till varför industrin nu drar sig för nya investeringar i landet.

Tyskland är idag beroende av rysk gas och sin egna skitiga brunkol. Sedan vändningen påbörjades har koldioxidutsläppen till och med ökat. Tyskland är en dålig energipolitisk förebild men är samtidigt också en förvarning om vad som skulle vänta med en rödgrön regering.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/energiewende-ar-inget-klimatpolitiskt-foredome_3342990.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140309

Kolbrytarna gräver guld i Tyskland

Sedan Tyskland beslutade att snabbavveckla sin kärnkraft har goda energiråd blivit dyra. Den av miljörörelsen lovprisade avvecklingen har nu lett till att bl.a. svenska Vattenfall slog rekord i brunkolsbrytning under 2012. Motsvarande mängder har inte brutits sedan DDR:s glansdagar.

I akut brist på alternativ energi har efterfrågan på brunkol vuxit till den största hittills. Efterfrågan möts ganska snart av utbud vilket innebär att Vattenfall räknar med att investera drygt 2,5 miljarder årligen framöver i sina brunkolsgruvor. Härtill kommer mångmiljardinvesteringar i nya och äldre befintliga anläggningar. Brunkol är enligt bedömare klimatets fiende nummer ett. Bara de brunkolsgruvor som Vattenfall driver i östra Tyskland släpper ut mer koldioxid än hela Sverige gör under ett år.

En sådan seger till och jag är förlorad lär den gamle grekiske fältherren Pyrrhus ha konstaterat efter en av sina blodigaste segrar med många fallna. Dessa bevingade ord hade lika gärna kunnat fällas efter Tysklands kärnkraftsavvecklingsbeslut.

Det krävs två för tango

Den försmädliga arbetslösheten bland unga utvecklas till en allt mer irriterande nagel i regeringens öga. Trots kraftfulla insatser i form av bland annat halverade arbetsgivaravgifter och lärlingsliknande anställningsformer biter den sig fast allt hårdare. Frågan lär bli ett av oppositionens vassaste slagträn i bataljen om regeringsmakten 2014.

Att få unga i arbete är en av Sveriges viktigaste framtidsutmaningar som kräver samförstånd och pragmatism från alla inblandade parter. I denna fråga finns dessutom goda exempel internationellt på länder som med hjälp av just samförstånd och pragmatism sänkt tröskeln mellan studier och arbete. Det mest närbelägna exemplet torde vara Tyskland med låga 8,6 procent unga i arbetslöshet. I Tyskland finns en tradition av nära samarbete mellan politik och arbetsmarknad vilket renderat i en rad kraftfulla insatser. Bland annat präglas skolsystemet av stor flexibilitet med bred acceptans för elevers olika förutsättningar och intressen. Yrkesutbildningar kombineras i regel med praktik där elev och arbetsgivare skriver ett anställningsavtalsliknande utbildningsavtal på 2 - 3,5 år vilket möjliggör en kombination av samtida studier och arbete. Följden av detta är att företag och elev naturligt knyts samman vilket förenklar övergången från studier till arbete.

De som dansar tango vet att det krävs två parter och så är det även på arbetsmarknaden. I Tyskland tycks företagen ha en mer vidsynt och framåtblickande syn på sin rekrytering. Medan vi i Sverige ropar på det offentligas stöd och subsidier inser de tyska arbetsgivarna att det handlar om deras egen framtida försörjning av arbetskraft. Visst finns det mycket de styrande politikerna kan göra men utan danspartner blir ändå aldrig någon tango.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/naringslivet-maste-ta-sig-an-unga_7514436.svd

Vem vågar sätta barnperspektivet i första rum?

I Tyskland pågår för tillfället en debatt om huruvida omskärelser av nyfödda pojkar ska legaliseras. Frågan har aktualiserats sedan en domstol i Köln förklarat att ingreppet kränker barns rättigheter. Förbundskansler Angela Merkel menar å sin sida att Tyskland skulle komma att betraktas ”som en udda nation av komiker” om företeelsen skulle förbjudas. I Sverige har vi sedan 2001 en specifik lag som uttryckligen tillåter omskärelse av små pojkar. Mycket tyder nu på att även Tyskland kommer få en liknande lag sedan förbundsdagen, av religiösa skäl, röstat för.

Det är i sammanhanget intressant att skärskåda domskälen i den dom som alltså ansåg att ingreppet inte borde accepteras. Domen klargör att tidig omskärelse innebär ett ingrepp som är bestående och oåterkalleligt varför det enligt tysk lag bör betraktas som olagligt. Domstolen bedömer det vidare som en rimlig begränsning i föräldrarnas vårdnadsrätt att låta ingreppet vänta tills barnet självt kan bestämma. Resonemanget står i överensstämmelse med FN:s barnkonvention vars artikel 12 proklamerar att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i frågor rörande sig själv.

I Sverige sätts barnperspektivet sällan eller aldrig i första rum. I fråga om omskärelse är det religionsfriheten, alltså föräldrarnas rätt att utöva sin religion, som går före barnets rätt till sin kropp. I en rad ytterligare frågor är det de vuxnas perspektiv och rätt som väger tyngst, om det så handlar om insemination, vårdnadstvister eller homosexuellas rätt till adoption. Detta trots all empiri om visar på vikten av både faders- och modersgestalter samt tillgång till båda de biologiska föräldrarna för barnets utveckling.

Jag skulle aldrig betrakta Tyskland ”som en udda nation av komiker” om de valde förbudsvägen i nu relevant fråga, istället skulle jag respektera det land som faktiskt vågar sätta barnets perspektiv i första rum.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/omskarelselag-delar-tyskland_7377586.svd

Klokt av Borg att hålla i plånboken

Nu viner det åter kring öronen på finansministern. Detta sedan regeringens vårbudget kommit att sågas längs fotknölarna. Hårda ord har fällts från såväl ekonomer som oppositionella. En ickehändelse som hotar att cementera den redan höga arbetslösheten och sänka den potentiella tillväxten föreföll ha varit konsensusomdömet. Borg är dock en man med integritet och det ska vi alla vara tacksamma för.

Minns hösten 2008 då den ekonomiska termometern nått fryspunkten och då korparna kraxade som allra osaligast. Då, precis som nu, behöll dock finansministern greppet om plånboken vilket fick samma personer som idag att utbrista, för lite och för sent. De flesta utomstående bedömare, ekonomer som politiker, är idag tämligen eniga om att även deras respektive regeringar borde ha följt det svenska exemplet. Idag brottas nämligen de flesta, även tidigare mönsterelever med relativt låga statsskulder såsom Tyskland och Storbritannien, med betungande skulder. Skulder som effektivt kommer omöjliggöra nödvändiga satsningar för framtiden.

Mycket talar nu för att Borg åter får rätt och att han faktiskt bör ta det förklenande talet om sin budget som en icke händelse som en komplimang. Men för all del, låt oss vänta och se.

Den gröna pyrrhussegern

Tyskland tog i dagarna det historiska beslutet att lämna kärnkraften bakom sig. Miljörörelsen, inte minst svenska MP, lovprisar beslutet och ser nu dörrarna öppnas för ytterligare nedläggningar runt om i världen. Motsägelsefullt nog jublas det även i brunkolsgruvorna runt om.

I industritunga Tyskland står kärnkraften för drygt 22 procent av elproduktionen. En i internationella mått mätt förvisso ganska beskedlig andel (som förklaras av landets stora kolkraftsproduktion) men alls inte försumbar. Det tyska beslutet innebär att samtliga 17 reaktorer ska släckas ned senast 2022. Konsekvenserna är de uppenbara, konsekvenser som inte bara får kolbrytare att jubla utan säkerligen även ryska makthavare och despotiska arabregimer vars gas- och oljeindustri nu kommer få ytterligare uppsving.

Svenska Vattenfall, som genererar 89 procent av sin elektricitet i Tyskland med hjälp av kolkraft, bygger idag passande nog två helt nya kolkraftverk i Tyskland. Och förbundskansler Angela Merkel lär få se fler kolgruvor i sin närhet de kommande decennierna för några alternativ till kolet, Putins gas och arabernas olja finns för tillfället inte. Brunkolsvänner med Vattenfall i täten vittrar profit, Merkel vinner viktigt väljarstöd och miljörörelsen firar. Snacka pyrrhusseger.

Grisigt värre

Många fasades över den tyska dioxinskandalen som nyligen uppdagades. Tyska svin var överdoserade med giftiga medel. Dioxinköttet prålades dock ändå ut på marknaden av tyska slaktare. Säkerligen pustade många svenska fläskälskare ut då det trots allt handlade om just tyska grisar.

När de flesta av våra omgivande länder lät stänga sina gränser för import av det tyska dioxinköttet kvarstod de svenska gränserna öppna. Följden är den att vi nu överröses av giftigt fläsk. Då det importerade köttet prismässigt understiger det svenskproducerade har det dessutom blivit en succé.

Svensk djurhållning är bland den tuffaste i sitt slag. Större utrymme och noggrannare skötsel kostar. Glada nassar kostar mer än deppiga. Nu visar det sig också att de deppigare dessutom kan vara giftiga.

Svenska grisbönder knäar under tuffa lagar och regler, lagar och regler som garanterar friska och sannolikt gladare nassar. Med denna kunskap faller valet på dig, grisigt importerat till vrakpris eller nära nog rosenrosa och närproducerat till normalpenning.