I uppochnedvända världen

Tyskland står inte att känna igen,

vare sig på eller utanför plan

Osäkerhet och risk är ingenting för oss människor. I osäkra tider väljer vi de säkra alternativen före de osäkra, lägger hellre våra pengar på hög än på börs, shopping och investeringar. Därför går börsen ner när förutsättningarna är oklara, precis som vår shoppingvilja och efterfrågan på lyxiga innerstadslägenheter i Stockholm. I sådana tider befinner vi oss just nu.

Det tyska utträdet redan i fotbolls VM:s gruppspel framstår som ett tecken i tiden. VM-historiens mest framgångsrika lag stod inte att känna igen. Löws Mannschaft såg vilset och räddhågset ut, långt ifrån den välsmorda maskin som vi varit vana vid. Liknelsen är tyvärr slående med Angela Merkels lag som också förlorar slag på slag. Europas motor och fasta punkt, personifierad av Merkels handfasta styre, hotas just nu av regeringskris. CDU har svårt att hålla ihop, både internt och med samarbetskamraten CSU. Kris i Tyskland innebär också kris för EU och eurosamarbetet. Utan ett stabilt Tyskland hotar illiberala och protektionistiska krafter få fritt spelutrymme. Detta samtidigt som den forna liberala kamraten USA vänder oss ryggen och Storbritannien tror sig må bättre utan sina grannars sällskap.

Just nu är det lite av uppochnedvända världen. Gamla sanningar gäller inte längre och alla bollar tycks vara i luften. USA polar med Nordkorea och bygger murar, Storbritannien ratar EU och Sverige vinner VM-grupper. Låt oss åtminstone glädjas åt det sistnämnda.

Hellre cynisk än naiv

Migrationsminister med rätt
att vara bekymrad

Känslokall, illusionslös och nihilistisk är alla synonymer till begreppet cynisk. Motsatsen, naiv, är enligt samma ordbok liktydigt med barnslig, lättlurad och enfaldig. Inga vidare egenskaper någotdera.

Malmö stad utlyste häromveckan krisläge två och betecknar nu situationen som "en mycket allvarlig händelse". Upphovet är de kolossala flyktingströmmar som anlänt till staden de senaste veckorna. Varje dag ankommer nu 100 ensamkommande flyktingbarn, sedan januari har 5 400 ensamkommande anlänt till stan. Närmare 1 500 flyktingar söker asyl, varje dag, endast i Malmö. Sedan staden retirerat reser nu frivilligorganisationer moduler kring Centralen för att de asylsökande överhuvudtaget ska få tak över huvudet. I skrivande stund ger regeringen Migrationsverket och Myndigheten för samhällskydd och beredskap i uppdrag att uppföra tältläger för asylsökande. Wir schaffen es menade Tysklands Angela Merkel och upphävde Dublinförordningen. Nu hotas hon att dras inför författningsdomstolen för sin valhänthet i flyktingfrågan. I Sverige förs samma hopplöst aningslösa politik, ett gigantiskt samhällsexperiment.

Även om vi tillfälligt kan erbjuda tak över huvudet åt de hitkommande så kvarstår frågan, hur ska de sedan integreras och betalas för. Bostadsbristen är skriande, vårdköerna påtagliga, liksom bristen på lärare, socialsekreterare, sjuksköterskor, skolplatser och andra samhällskritiska funktioner. Arbetsmarknaden är på grund av höga ingångslöner och stel arbetslagstiftning dessutom stängd för många av de nyanlända. I detta läge är jag därför hellre cynisk, naivitet hotar nämligen leda till irreversibla skador på hela samhällskroppen.

Vem vågar sätta barnperspektivet i första rum?

I Tyskland pågår för tillfället en debatt om huruvida omskärelser av nyfödda pojkar ska legaliseras. Frågan har aktualiserats sedan en domstol i Köln förklarat att ingreppet kränker barns rättigheter. Förbundskansler Angela Merkel menar å sin sida att Tyskland skulle komma att betraktas ”som en udda nation av komiker” om företeelsen skulle förbjudas. I Sverige har vi sedan 2001 en specifik lag som uttryckligen tillåter omskärelse av små pojkar. Mycket tyder nu på att även Tyskland kommer få en liknande lag sedan förbundsdagen, av religiösa skäl, röstat för.

Det är i sammanhanget intressant att skärskåda domskälen i den dom som alltså ansåg att ingreppet inte borde accepteras. Domen klargör att tidig omskärelse innebär ett ingrepp som är bestående och oåterkalleligt varför det enligt tysk lag bör betraktas som olagligt. Domstolen bedömer det vidare som en rimlig begränsning i föräldrarnas vårdnadsrätt att låta ingreppet vänta tills barnet självt kan bestämma. Resonemanget står i överensstämmelse med FN:s barnkonvention vars artikel 12 proklamerar att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i frågor rörande sig själv.

I Sverige sätts barnperspektivet sällan eller aldrig i första rum. I fråga om omskärelse är det religionsfriheten, alltså föräldrarnas rätt att utöva sin religion, som går före barnets rätt till sin kropp. I en rad ytterligare frågor är det de vuxnas perspektiv och rätt som väger tyngst, om det så handlar om insemination, vårdnadstvister eller homosexuellas rätt till adoption. Detta trots all empiri om visar på vikten av både faders- och modersgestalter samt tillgång till båda de biologiska föräldrarna för barnets utveckling.

Jag skulle aldrig betrakta Tyskland ”som en udda nation av komiker” om de valde förbudsvägen i nu relevant fråga, istället skulle jag respektera det land som faktiskt vågar sätta barnets perspektiv i första rum.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/omskarelselag-delar-tyskland_7377586.svd

Ansvarslösheten vinner mark i Europa

Angela Merkels CDU var senast i raden att förlora väljarnas stöd för en återhållsam ekonomisk politik. CDU åkte i helgen på en brakförlust i Tysklands största delstat Nordrhein Westfalen. Valets stora segrare blev istället socialdemokratiska SPD med sina rosenrosa löften om tillväxt istället för åtstramningar.

Taktiken, att diffust utmåla tillväxt som alternativ till besparingar, tycks för tillfället gångbar i Europa. I Frankrike gick för ett par veckor sedan socialisten Francois Hollande segrande ur presidentsvalkampanjen med samma budskap. Och i Sverige tycks detta så småningom också bli våra egna socialdemokraters melodi. Besparingar framställs enligt denna retorik som obehövliga då man istället kan och bör ”investera” sig ur uppkomna kriser och nedgångar.

Onekligen låter det trevligare med tillväxt än åtstramningar och till synes ger ett sådant budskap många sköna röster i de politiska valen, men vad blir konsekvenserna om löften sedan hålls? Politiker, allt som oftast av röd kulör, som lånar till mer eller mindre spekulativa projekt gör oss alla en otjänst. Skulderna byggs på och rullas framåt vilket får dem att växa likt snöbollen i nerförsbacken. Och längst ner i backen står de generationer som slutligen måste parera den ankommande bollen.

Det är med nationer som för oss medborgare, förutsatt att du inte vinner på lotto eller plötsligt får ett lukrativt bonusavtal så måste kostnaderna hållas i schakt. Detta särskilt om kontot redan är övertrasserat.

Den gröna pyrrhussegern

Tyskland tog i dagarna det historiska beslutet att lämna kärnkraften bakom sig. Miljörörelsen, inte minst svenska MP, lovprisar beslutet och ser nu dörrarna öppnas för ytterligare nedläggningar runt om i världen. Motsägelsefullt nog jublas det även i brunkolsgruvorna runt om.

I industritunga Tyskland står kärnkraften för drygt 22 procent av elproduktionen. En i internationella mått mätt förvisso ganska beskedlig andel (som förklaras av landets stora kolkraftsproduktion) men alls inte försumbar. Det tyska beslutet innebär att samtliga 17 reaktorer ska släckas ned senast 2022. Konsekvenserna är de uppenbara, konsekvenser som inte bara får kolbrytare att jubla utan säkerligen även ryska makthavare och despotiska arabregimer vars gas- och oljeindustri nu kommer få ytterligare uppsving.

Svenska Vattenfall, som genererar 89 procent av sin elektricitet i Tyskland med hjälp av kolkraft, bygger idag passande nog två helt nya kolkraftverk i Tyskland. Och förbundskansler Angela Merkel lär få se fler kolgruvor i sin närhet de kommande decennierna för några alternativ till kolet, Putins gas och arabernas olja finns för tillfället inte. Brunkolsvänner med Vattenfall i täten vittrar profit, Merkel vinner viktigt väljarstöd och miljörörelsen firar. Snacka pyrrhusseger.