Hellre cynisk än naiv

Migrationsminister med rätt
att vara bekymrad

Känslokall, illusionslös och nihilistisk är alla synonymer till begreppet cynisk. Motsatsen, naiv, är enligt samma ordbok liktydigt med barnslig, lättlurad och enfaldig. Inga vidare egenskaper någotdera.

Malmö stad utlyste häromveckan krisläge två och betecknar nu situationen som "en mycket allvarlig händelse". Upphovet är de kolossala flyktingströmmar som anlänt till staden de senaste veckorna. Varje dag ankommer nu 100 ensamkommande flyktingbarn, sedan januari har 5 400 ensamkommande anlänt till stan. Närmare 1 500 flyktingar söker asyl, varje dag, endast i Malmö. Sedan staden retirerat reser nu frivilligorganisationer moduler kring Centralen för att de asylsökande överhuvudtaget ska få tak över huvudet. I skrivande stund ger regeringen Migrationsverket och Myndigheten för samhällskydd och beredskap i uppdrag att uppföra tältläger för asylsökande. Wir schaffen es menade Tysklands Angela Merkel och upphävde Dublinförordningen. Nu hotas hon att dras inför författningsdomstolen för sin valhänthet i flyktingfrågan. I Sverige förs samma hopplöst aningslösa politik, ett gigantiskt samhällsexperiment.

Även om vi tillfälligt kan erbjuda tak över huvudet åt de hitkommande så kvarstår frågan, hur ska de sedan integreras och betalas för. Bostadsbristen är skriande, vårdköerna påtagliga, liksom bristen på lärare, socialsekreterare, sjuksköterskor, skolplatser och andra samhällskritiska funktioner. Arbetsmarknaden är på grund av höga ingångslöner och stel arbetslagstiftning dessutom stängd för många av de nyanlända. I detta läge är jag därför hellre cynisk, naivitet hotar nämligen leda till irreversibla skador på hela samhällskroppen.

Slutet Finland haltar

2014 blir ett riktigt skitår för Finland, åtminstone för finnarnas plånböcker. Enligt EU-kommissionens senaste rapport väntas endast Cypern få en sämre BNP-tillväxt än Finland, som tros stanna vid beskedliga 0,2 procent. Orsakerna är givetvis flera men åtminstone en är särskilt intressant.

Förutom den självklara påverkan som Nokias genomklappning haft lyfts allvarliga strukturella problem fram som delvisa förklaringar. Finland är extremt råvaru- och industriberoende. En alltför ensidig ekonomi gör landet extra sårbart för konjunkturella försvagningar och förändrade råvarupriser. Ett ytterligare, och på sikt, minst lika stort problem anses landets homogenitet utgöra. Landet är, och har länge varit, bland de mer avoga till att hålla sina gränser öppna. Att detta börjar bli ett problem har blottlagts med tydlighet i och med Nokias frånfall. Bristen på influenser och idéer hämmar näringslivets kreativitet och innovationsförmåga. Samtidigt står även Finland inför en demografisk utmaning med alltfler äldre som ska försörjas. Vidare innebär den ogina migrationspolitiken också brist på arbetskraft, med följd att arbetskraftskostnader stiger varpå landets konkurrenskraft urholkas.

Finland har fler problem än Nokias kräftgång, och de beror definitivt inte på en för generös migrationspolitik.

Invandringspolitiken måste också tillåtas vara nyttig

Fokus i svensk invandringspolitik har sedan slutet av sextiotalet legat tungt på flyktingmottagning. Störst möjlighet till uppehållstillstånd har de haft som kunnat påvisa skyddsbehov p.g.a. förföljelse eller väpnad konflikt samt anhöriga till dessa.

Samtidigt som Sverige axlat sin självklara roll som ett öppet och solidariskt land med stort humanistiskt patos har dörren för arbetskraftsinvandring varit låst och reglad. Kombinationen usel integration, ökat flyktingmottagande och stängda dörrar för dem med dokumenterade arbetslivskvalifikationer innebär stora påfrestningar, inte minst för ett land med ett stort offentligfinansierat välfärdssystem som det svenska. Detta faktum har länge förtigits men tycks sedan en tid slutligen ha komma upp till dagers även i de politiska finrummen.

Att Sverige även fortsättningsvis ska trona som solidaritetens förkämpe har väl få av oss något emot men för att den ekonomiska, humana och politiska kostnaden inte ska bli för hög krävs mer än fina ord och god vilja. Sedan december 2008 har arbetskraftsinvandring åter varit praktiskt möjlig. Möjligheten har utnyttjats av tusentals immigranter som inte flytt sina länder utan som aktivt sökt sin utkomst i Sverige och därmed kommit att bidra till det gemensamma. Folkpartiet vill nu ta ytterligare steg i riktningen och underlätta för invandring av uttalat kvalificerad arbetskraft. Nu talas om högutbildade med pengar på banken och med dokumenterad erfarenhet.

Säkert kommer idén att väcka ont blod i det politiskt korrekta Sverige, cyniskt och kallt är ord som säkert kommer att florera i debatten. Men, om vi vill hålla oss kvar på toppen, med en välutbyggd offentlig välfärd och ett konkurrenskraftigt näringsliv så måste vi våga se sanningen i vitögat. Vi måste våga prata om nyttig invandring och erkänna att den tidigare förda invandringspolitiken nådde vägs ände för mycket länge sen.