Företagsledning är inte politikers sak

Allianspartierna vann valet 2006 bl. a på löftet att kraftigt minska ägandet i statliga bolag. I rask takt påbörjade man sedan också försäljningen vilket renderade i en rad för skattebetalarna lyckosamma försäljningar. Tyvärr avstannade snart processen vilket sannolikt förklaras av de negativa opinionsyttringar som följde av processen. Oppositionen hamrade förtjänstfullt in budskapet att regeringen av ideologiska skäl reade ut svenska folkets gemensamma egendom. Så mycket sakligare blev sen heller aldrig kritiken.

 

Ingenting talar för att en socialdemokratisk styrning av Vattenfall och Telia skulle ha fungerat bättre än regeringens. Inte för att socialdemokrater besitter sämre kunskaper inom företagsekonomi eller mer än andra saknar etiska kompasser utan för att politiker helt enkelt inte ska ansvara för multinationella jättar likt Vattenfall och Telia.

 

Den av Socialdemokraterna orkestrerade kritiken gentemot stats- och finansminister avseende hanteringen av nu aktuella bolag träffar på sin höjd bortaklacken bakom mål. Ingenting talar för att vare sig en statsminister Löfvén eller en finansminister Andersson skulle ha hanterat saken bättre. Företagsledning är helt enkelt inte politikers sak.  

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/regeringen-pressas-om-storaffar

 

Inget samhälle är bättre än dess invånare

Uttrycket kapitalism har kommit att alltmer förknippas med attribut som girighet och egoism. Bankdirektörer, riskkapitalister och finansfolk i allmänhet har fått visualisera denna gemena form av samhällssystem.

Adam Smith betraktas allmänt som kapitalismens stamfader och den fria marknadens första och kanske största försvarare. Redan för 300 år sedan insåg Smith att inget samhälle och inget system kan bli bättre än dess invånare och enskilda beståndsdelar. Att en fri marknad leder till ökat välstånd var en självklarhet som Smith ihärdigt försvarade. Han var dock lika tydlig med att en fri marknad inte kan fungera utan individens förnuftiga tänkande och moraliska ansvarstagande. Detta eftersom ekonomiska makthavare inte sällan har ett egenintresse i att begränsa den fria marknaden. Smith landar därför i slutsatsen att den fria marknaden, eller ”den osynliga handen”, behöver en hjälpande hand av politiker och andra individer med hög moral och humanistiska ideal för att hålla egenintressen i schack.

Smiths tes om den fria marknadens överlägsenhet har idag vunnit gehör i stora delar av världen vilket, precis som Smith förutsåg, skapat välstånd hos det stora flertalet. Det andra benet i Smiths lära, det om förnuft och moral, haltar dock betänkligt. Ansvar för detta bär dock inte kapitalismen utan du, jag och våra folkvalda, dvs. samhällets och systemets invånare och enskilda beståndsdelar.

AMF chefen har ingen annan att skylla

Genom ett dyrt, välplanerat och ytterst sofistikerat skatteupplägg har (tidigare) AMF chefen Bertil Villard lyckats betala dryga 4 procent skatt i Peru på i Sverige upparbetade vinstmedel om ca 23 miljoner. De så kallade Peruuppläggen blev synnerligen populära bland rika svenskar kring åren 2005 och 2006 sedan rykten börjat florera att skatteavtalet med Peru var på gång att sägas upp. Nu gällde det att handla snabbt om skatt skulle undvikas. AMF chefen (tillika ordförande i Vinge Advokatbyrå som själva marknadsförde upplägget) var en av flera som nappade.

Idag är hans och ytterliga ett antal upplägg uppe för bedömning hos förvaltnings- och kammarrätter runt om i landet. Skatteplanerarna själva hävdar att Skatteverket känt till och godkänt upplägget och att de fått godkännande. Det Skatteverket känt till, genom upplysning från den skattskyldige, är i de flesta fall att medel erhållits från peruanskt bolag och att skatt betalats där i enlighet med skatteavtalet. Och det godkännande som man anser sig fått avser ett internt brevsvar från Skatteverket som ger uttryck för att ett enskilt liknande upplägg (alla upplägg är unika i sin utformning) troligen inte kunde angripas skatterättsligt.

Mot denna bakgrund hävdar Villard och en rad andra storklippare, ofta med höga positioner i samhället, att de handlat i enlighet med lagens alla regler. Så kan det också vara, domstolarna i landet är ambivalenta och domar skiljer sig beroende av domstolens geografiska ort. Men oavsett domstolsutslagen så kan dessa personer (allra minst de som byggt sitt anseende på hög moral och etik) inte med trovärdighet företräda det allmänna. Och Bertil Villard och perukollegor har absolut ingen annan att skylla.