Jobben kommer

Det var i valrörelsen 2006 som Göran Persson uttryckte de bevingade orden om de jobb som då skulle komma. Uttalandet uppfattades som arrogant från en regeringstrött statsminister, till synes utan nya grepp och idéer om hur det faktiskt skulle gå till. Uttalandet tros ha varit en bidragande orsak till Perssons fall.

Nu, åtta år senare, är läget annorlunda även om likheterna finns där. Fredrik Reinfeldt och dennes allians anklagas titt som tätt för att vara trött och sakna just idéer. Lika trött som Reinfeldt påstås vara synes stora delar av väljarkåren att vara på honom vilket förklarar varför delar av opinionen tar sin tillflykt till de mer radikala alternativen. Vad som däremot skiljer bilden idag från den för åtta år sen är att jobben faktiskt kommer, precis som de gjort under de flesta alliansåren. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet arbetslösa minskat med 0,6 procent sedan juni i fjol och arbetslösheten räknas nu till 7,6 procent. Samtidigt har antalet lediga platser ökat med 16 000 och antalet sysselsatta är idag 62 000 fler än för ett år sen.

På Perssons tid rådde högkonjunktur och tiotusentals arbetsföra gick förtidspensionerade, men ändå uppgick arbetslösheten till 7,4 procent. Sverige har nu tuffat igenom en av historiens tuffaste kriser samtidigt som befolkningen ökat med historiska siffror. Sammanfattningsvis, jobben kommer så varför bryta en solid och välsmord arbetslinje?

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2014-07-09-Fler-lediga-jobb.html

http://rasmusliberal.com/2014/07/09/fortsatt-fler-jobb-ljusare-for-langtidsarbetslosa/

Företagsledning är inte politikers sak

Allianspartierna vann valet 2006 bl. a på löftet att kraftigt minska ägandet i statliga bolag. I rask takt påbörjade man sedan också försäljningen vilket renderade i en rad för skattebetalarna lyckosamma försäljningar. Tyvärr avstannade snart processen vilket sannolikt förklaras av de negativa opinionsyttringar som följde av processen. Oppositionen hamrade förtjänstfullt in budskapet att regeringen av ideologiska skäl reade ut svenska folkets gemensamma egendom. Så mycket sakligare blev sen heller aldrig kritiken.

 

Ingenting talar för att en socialdemokratisk styrning av Vattenfall och Telia skulle ha fungerat bättre än regeringens. Inte för att socialdemokrater besitter sämre kunskaper inom företagsekonomi eller mer än andra saknar etiska kompasser utan för att politiker helt enkelt inte ska ansvara för multinationella jättar likt Vattenfall och Telia.

 

Den av Socialdemokraterna orkestrerade kritiken gentemot stats- och finansminister avseende hanteringen av nu aktuella bolag träffar på sin höjd bortaklacken bakom mål. Ingenting talar för att vare sig en statsminister Löfvén eller en finansminister Andersson skulle ha hanterat saken bättre. Företagsledning är helt enkelt inte politikers sak.  

http://www.svt.se/nyheter/svtforum/regeringen-pressas-om-storaffar

 

Låt folk jobba

Fredrik Reinfeldt tycks ha trampat på en del ömma tår när han väckte idén om att låta folk jobba längre än till 65 års ålder. Metalls nye ordförande Ander Ferbe anser Reinfeldts tankar rent upprörande då statsministern ”på ett flagrant sätt” visar sin bristande kunskap om svensk arbetsmarknad. Detta eftersom Ferbes Metallmedlemmar har slitsamma jobb och sällan ens orkar jobba till de 65. Ferbe menar heller inte att karriärs- och yrkesbyten kan få folk att stanna längre på arbetsmarknaden. Tänk dig själv en gruvarbetare som jobbat 25 år i underjorden, han kan minsann inte bara byta jobb. Inte heller vinner tankarna stöd hos Kommunal, den trötte mannen på gatan eller hos den sysslolöse ungdomen.

Statministerns förslag om möjligheten att få jobba till 75 års ålder är dock egentligen fullständigt okontroversiellt. Dels erbjuder förslaget just en möjlighet och innebär inget tvång och dels skulle det i sådant fall förenas med en rad reformer för att möjliggöra ett längre yrkesliv. Och att tvinga ljusskygga gruvarbetare eller andra trötta metallare till ytterligare 10 års slit handlar det givetvis heller inte om.

När medellivslängden kryper upp mot 100 strecket och pensionskuverten tunnas ut för var år krävs nytänk, utanför befintliga ramar. Att sätta hinder för pigga och klartänkta 65 åringar är inget annat än åldersdiskriminering, så låt folk jobba om de nu vill, kan och orkar.

Sverige har mer att ge

Sverige är världens tredje konkurrenskraftigaste land visar d Economic Forums årliga mätning. I mätningen har företagsledare från 142 länder tillfrågats om var de helst skulle etablera sina företag. I undersökningen har kriterier som förutsättningar för innovation, tillgång till teknikkunnande och välutbildad arbetskraft, byråkrati, bolagsstyrelsers effektivitet, skatter och arbetsmarknadsregler etc. bedömts.

Tredjeplatsen är en ståtlig fjäder i hatten och bådar gott inför framtiden i den allt tuffare globala konkurrensen. Faktum är dock att bronspengen är en valör sämre än fjolårets silvermedalj. Tappet förklaras av företagsledarnas missnöje med skattetrycket och de rigida arbetsmarknadsreglerna. I kategorin flexibel lönesättning harvar vi i bottenträsket. Detta alltså enligt företagen själva, dvs. de aktörer som vi är beroende av för framtida skatteintäkter och pensionsutbetalningar.

Borg och Reinfeldt förtjänar allt varsin fjäder i hatten för den ekonomiska hanteringen men någon självgodhet har herrarna inte råd med. Även om läget är motigt med minoritet i riksdagen så får inte reformambitionerna tillåtas att avta. För att fylla Sveriges fulla potential krävs nu istället extra mycket mod och självförtroende att ta kampen i riksdag och i utskott. Sverige har mer att ge men då måste kampen tas för konkurrenskraftigare skatter och en flexiblare arbetsmarknad.