Punktskatter är utmärkt för att beivra sådana beteenden som
samhället önskar mindre av. Alkohol, tobak, koldioxid, spel och dobbel är några
av de fenomen som anses skadliga, därför beläggs de också med en alldeles egen,
lite extra kännbar, skatt. Sedan finns det de som anser att utbildning, flit
och förkovran också bör beskattas lite extra. Det är inte bara en tankevurpa utan
lika mycket en ekonomisk felkalkyl.
Socialdemokraterna vill i sin skuggbudget höja den högsta
marginalskatten från 57 till 61 procent på inkomster över 60 000 kr/månad.
Enligt en nypublicerad forskningsrapport av bland andra Lennart Flood,
professor i nationalekonomi, skulle höjningen kraftigt minska arbetsutbudet.
Enligt rapporten skulle arbetstid motsvarande 2 000 heltidsjobb gå
förlorad på tre till fem års sikt. Istället för de uppskattade 1,6 extramiljarderna
till statskassan skulle staten inte tjäna ett öre extra på höjningen. Ätter
värre blir det med Miljöpartiets och Vänsterns alternativ. De förra vill höja
marginalskatten med tre procent redan vid 40 000 kr/månad. Med hänsyn till
det minskade arbetsutbudet skulle skatteintäkten stanna vid 0,6 miljarder mot
beräknade fyra. Vänstern, som tänker höja skatten vid blygsamma 30 000
kr/månad, kan endast räkna med 5,9 miljarder i skattetillskott, att jämföra med
budgeterade 17,7 miljarder. Detta då motsvarande 34 000 heltidsjobb väntas
gå förlorade.
Varför överhuvudtaget jobba över om där endast blir
småslantar kvar? Varför inte ägna den tiden åt fritid, båt och trädgård? Varför
ta studielån, råplugga och utsätta sig för tentaångest om det knappt nåt ger?
Varför påta sig ansvar, chefs- eller ledaruppdrag om någon annan snor
avkastningen? Folk är inte dumma utan fattar sina beslut utifrån sin egen
livssituation och egna behov. Visst, alkohol och tobak har uppenbara baksidor,
men arbete och utbildning? Rödgrönt dubbelfel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar